betabib

En dag i Stockholm. Späckat schema som vanligt.

Först SFIS årsmöte och en presentation om samsökning med underrubriken frälsning och förbannelse. Problem med åtkomst till nätverket och en bister vaktmästare gjorde att vi fick torrsimma något. Så istället för att titta på saker på riktigt fick vi titta på ganska dåliga skärmdumpar. Det gjorde kanske inte så mycket för själva innehållet. Men det hade nog livat upp det lite mer om vi haft tillgång till the Internets.

Jag valde att prata en hel del om förväntningar och sammanhang. Hur leverantörer presenterat samsökningssystem som lösningen på bibliotekens problem med många “deep web” källor. Hur biblioteken längtat tillbaka till en tid då allt var enkelt och man kunde hålla koll på sina resurser. Vår längtan efter en universallösning på informationssökningens problem, en enkel, pedagogisk lösning som passar alla. Bibliotekens heliga graal, drömmen som gör att vi tror på formuleringar som:

“… a complete solution for accessing all of the resources of your library and your campus Providing instant integrated access to commercial content along with the local OPAC …”

“… a one-step solution for researchers. Currently, collections are silos—researchers have to know many different formats and procedures for each digital resource, such as local collections, A&I databases and diverse OPACs. ENCompass brings resources together and provides unified access to all resources in a single search.”

Ovanstående är taget från marknadsföringen av en produkt som inte finns längre, men retoriken känns onekligen igen från senare system. Bibliotekens tro på ett universalverktyg i form av samsökning är den sanna förbannelsen i sammanhanget. Samsökning gör sig bäst i en kontext där vi valt ut resurser som fungerar bra att samsöka t ex från en ämnesguide. Detta ställer krav på bibliotekariernas förståelse för hur samsökningen fungerar och i vilka sammanhang som det fungerar bra.

Det finns tekniska brister i samsökningssystemen men de erbjuder en möjlighet att nå resurser som är dolda för sökmotorer som bygger på traditionell länk-indexering. Det finns även problem i gränssnitten där man på något vis måste göra det uppenbart för användaren att sökningen sker i flera olika källor.

Systemen för samsökning går allt mer mot att man istället för att distribuera en sökning till flera olika källor och slår ihop resultatet arbetar med att hösta in data från flera olika källor och gör dessa sökbara i ett centralt index. Fördelarna är hastigheten vid sökning. Nackdelen är uppdateringsfrekvensen av datat. Det mest extrema systemet ser ut att vara Summon men då det inte finns på riktigt ännu är det svårt att säga hur bra/dåligt det är. En sak som är säker däremot är att system av det slag som Summon är kommer tvinga fram lösningar för att leverera data och affärsmodeller för detta som gör att vi förmodligen kommer se en ökad datarörlighet.

I dagsläget har vi ett par system som arbetar med centrala aggregerade index och distribuerade sökningar. Det tycker jag verkar vara en fiffig modell att arbeta vidare med. I de fall man kan bygga centrala index så gör man det. I de fall man inte kan och det är lämpligt så samsöker man. Ett bra gränssnitt på det (varför inte LIBRIS) och lite sköna API:er som gör att man kan inkludera funktionerna i andra sammanhang så har vi om inte den heliga graal ett skummande stop med öl.

Efter lunch hastade jag mot biblioteksgatan och LIBRIS som bjudit in mig att säga saker under deras interna workshop. I mitt irrande från KTH till Humlegården lyckades jag gå åt fel håll. Det gjorde att jag blev några minuter sen och jag fnissade lite åt situationen. Här sitter LIBRIS och väntar på mig. Det brukar vara tvärtom, alltså att biblioteken får vänta på LIBRIS. Jag hade inte förberett något speciellt men under ca. en timme kunde jag prata om mitt biblioteks vardag, organisation och aktuella problem.

Jag tycker det är ett problem att man ibland får vänta väldigt länge på att få besked om var LIBRIS står i frågor. Som exempel, bibliotek som säger att de inte tänker jobba med sina lokala system för de väntar på att LIBRIS skall göra något. Man kan tycka att de får skylla sig själva om de väntar tills de fått grå hår, men det vore ju bra om LIBRIS kunde vara tydliga och säga “så här är det”. Men ack, jag förstår att det är svårt att göra det i deras situation.

Vi pratade lite om LIBRIS som nationellt lokalt system. Jag hävdade den lokala katalogens kontext, som en avspegling av den lokala utbildningen och forskningen. Om LIBRIS skall användas som lokal katalog måste det lokala kunna avspeglas och lyftas fram.

Det skriande behovet av att få in licenserierade e-resurser i LIBRIS för att katalogen skall behålla sin relevans. I en tid när större och större andel av förvärvsanslagen läggs på e-media blir det märkligt om samkatalogen reflekterar 25% av bibliotekens bestånd. Men med detta följer en mängd problem, administrativa och tekniska. Hur sköter man autentisering, hur hanterar man massuppdateringar och förändringar? Problemen finns inte bara hos LIBRIS utan även lokalt. Vi har en organisation som är inriktad på att ta hand om tryckt material men en verksamhet som i allt större utsträckning hanterar elektroniska tjänster och bestånd. Vi famlar fram i försök att få ordning och kontroll på rutinerna. Behovet av ett ERM system är uppenbart.

Bibliotekssystemet är likt biblioteksorganisationen byggd för att hantera tryckt bestånd. Det är lite lustigt, men på många visa är det ju så, att biblioteken låter sina system definiera och organisera arbetsflöden. Kanske krävs det ett ERM system för att tvinga fram och medvetandegöra nya organisationer och rutiner. Problemet är att vi väntar på ett ERM system som fungerar tillfredställande i verkligheten och inte bara vid en produkt-demo.

LIBRIS i sin roll som samordnare spelar en mycket viktig roll för bibliotekens infrastruktur. Samkatalogen, MetaLib, Fjärrlån, SwePub, Fråga biblioteket, SFX, Linked data m.m.m.m. SFX är ett exempel på system som är livsnödvändigt för nyttjandegraden av våra elektroniska resurser. Det har i princip gått så långt att om en resurs saknas i SFX så är det en förlorad resurs. Vi hade ett tidskriftspaket som saknades i SFX under lång tid. Till slut skapade vi en lokal target och på väldigt kort tid exploderade användandet. SFX är fantastiskt! Men samtidigt så funderar man på hur SFX förvaltas hos LIBRIS. Hur kan LIBRIS utveckla SFX tjänster? Är administrationen så sårbar som den verkar vara med en (!) person som ansvarar för alla SFX bibliotekens bestånd. Kanske är det dags för LIBRIS att förvalta och utveckla sina system mer i samarbete med biblioteken?

Jag vill i sammanhanget även säga att det är konstigt att mer och mer projekt läggs på LIBRIS utan att avdelningen växer eller får mer resurser. Koppla ihop detta med att en del bibliotek inte säger sig ha resurser att utveckla sina egna elektroniska tjänster eller system utan förväntar sig att LIBRIS skall göra det åt dem och vi har en situation där ganska många kommer bli gråhåriga. De lokala biblioteken måste ta ansvar för sin egen utveckling. Det är en prioriteringsfråga, en rekryteringsfråga. Är det verkligen en ny katalogisatör vi behöver anställa, är det verkligen ytterligare en undervisande ämnesbibliotekarie, är det ens en bibliotekarie vi behöver? Även i den bästa av världar, där LIBRIS utvecklar allt åt dig, vill du vara en stark utvecklings och diskussionspartner. För det krävs egna erfarenheter och kompetens.

Vi pratade om olika stora meta-data sammanhang, typ samkataloger. Skall vi finnas här eller där, här och där. Det lokala bibliotekets strategi borde vara att synas i så många sammanhang som möjligt. Frågan är vad värdet är av en nationell söktjänst som LIBRIS, meta-data känner inga nationsgränser. Om det bara fanns LIBRIS som ett nationellt system så är svaret enkelt. Då är det ju det som gäller. Men när det lokala biblioteket kan välja mellan att använda LIBRIS, WorldCat, Google eller EbscoHost. Vad har då LIBRIS för värde? Inte helt enkelt, jag försökte säga att LIBRIS skulle spegla den svenska forskningen och utbildningen via bibliotekens bestånd. Men det kanske inte är tillräckligt. LIBRIS måste ju erbjuda något extra, något som gör det bättre än WorldCat, ProQuest och Google. Kanske svaret ligger i inhöstning av OAI-arkiv och fria e-resurser (som Hathi trust). Det är en svår men viktig fråga. Vad skall vi ha LIBRIS webbsök till om de lokala katalogerna speglar den lokala kontexten.

Under förmiddagen hånade jag en samsökningstjänst för alla bibliotekskataloger i Texas. Varför bryr sig en låntagare i Houston om det finns ett exemplar av en bok i Dallas? Smarta Get-it!/Delivery funktioner löser ju sådant åt mig och smarta funktioner bryr sig inte om nationsgränser. För användare räcker det med att hitta sin resurs och om den inte finns tillgängligt lokalt så vill man få den från ett annat ställe. Det spelar ju inte användaren någon roll om boken sedan kommer från Stockholm eller Oslo. Däremot spelar det roll för biblioteken. Men det är ju bibliotekens bekymmer att belägga och effektuera fjärrlånebeställningar. En hantering som inte kräver en samkatalog men kanske samsökning. Hmmm, det finns en del ofärdiga tankar här.

I en tid då antalet systemleverantörer minskar och ingår i allt bredare partnerskap verkar det vara oundvikligt att man som bibliotek väljer ett läger och sedan får stora delar av sin informationsförsörjning via detta. Vi ser t ex EBSCO/OCLC, ProQuest och Ex Libris bli allt mer dominanta på marknaden. Äganderätt av metadata, möjligheten att flytta data och ingå i olika sammanhang kan begränsas. Det är ett uppenbart hot mot biblioteken och vi borde göra allt i vår makt för att se till att vårt data är fritt tillgängligt. Men hur många svenska bibliotek stödjer aktivt eller bryr sig ens om t e x biblios.net eller Open Data? Man undrar även om LIBRIS måste välja sida någon gång. Måste LIBRIS välja att ingå i ett läger för att det är det minst onda alternativet?

Frågan om folkbibliotekens vara och icke vara i LIBRIS kom upp och om man skall vara krass så ser jag utifrån mitt perspektiv inget större värde för mitt bibliotek att det kommer in 1000+ bibliotek i LIBRIS som kommer överskugga mitt egna biblioteks verksamhet. Utifrån ett nationellt biblioteksperspektiv är det fullständigt rimligt, men utifrån ett lokalt perspektiv där man undrar över inflytande och hur vi skall hantera licenseriede resurser i LIBRIS så känns det inte som en speciellt het fråga.

Oavsett framtid och inriktning så finns det ett faktum man inte skall glömma bort. LIBRIS gör ett väldigt bra jobb!