LIBRIS, API:er och lite om resurser
Igår försökte jag säga några saker tillsammans med Rolf (GUB) och Daniel (Öppna Bibliotek) om hur vi använder LIBRIS API:er. Henrik och Anders inledde med någon slags introduktion och vi efterföljande stod för exemplen. Jag känner väl att mitt framträdande var lite löst, så för att hämnas på mig själv tänkte jag försöka sammanfatta mina tankar kring ämnet. I det här sammanhanget pratar vi alltså om LIBRIS som LIBRIS söktjänst inte organisation.
Webben idag öppnar upp sig mer och mer för datautväxling. Stora webbplatser som Google, Amazon, Yahoo! tillåter användning av deras data i andra sammanhang än via deras traditionella webbplatser. För biblioteken så är tillgängligheten till data ett centralt ämne i diskussionen kring nästa generations bibliotekssystem. Leverantörerna pratar om att koppla bort presentationslagret från datahanteringslagret och att kommunikationen mellan de båda sker via webbtjänster. Vi kan vara ganska säkra på, i alla fall när det gäller Ex Libris, att dessa tjänster kommer finnas tillgängliga för biblioteken att arbeta med.
Men vi behöver inte vänta på nästa generations ILS för att börja arbeta med webbtjänster som kan skapa mervärde för våra användare. LIBRIS Xsearch är ett lättvikts API för att söka och få ut träfflistor i XML- eller textformat (marcxml | mods | json | ris | dc | rdfdc) och en utmärkt startpunkt för någon som vill lära sig mer om att arbeta praktiskt med API:er. Vi använder idag Xsearch från vår OPAC – JULIA så att man söker både i vårt lokala bestånd och i det nationella beståndet från vår OPAC. De tio första träfarna från LIBRIS visas vid sidan av träfflistan i vårt lokala bestånd. Reaktionerna på integrationen av det nationella och lokala beståndet har bara varit positiva. Så om ni söker en första utmaning för att börja arbeta med API:er är detta en bra start. Dels för att man på något vis måste titta närmre på hur söktermer hanteras i ens lokala system och sedan hur man skall skicka iväg och ta hand om svaren från LIBRIS.
När jag var med i referensgruppen för nya LIBRIS försökte jag pusha för att all funktionalitet som finns i LIBRIS skulle finnas tillgänglig som webbtjänster som vem som helst kan använda. Jag förstår att man kanske inte kan få allt (och att prestanda kan vara ett problem) men viljan från LIBRIS är väldigt god. Xsearch är grymt bra och jag hoppas man kommer fortsätta på den inslagna vägen. I förra veckan var det ju seminarium och den semantiska webben och LIBRIS som en del av den semantiska webben. Här snackar vi API/webbtjänst galore i form av Linked Data. Möjligheterna att koppla samman LIBRIS data med lokalt data är tankesvindlande t ex har man länkat ihop svenska ämnesord med LCSH. Tänk vad fint om man vid visning av en post förutom svenska ämnesord även kan visa LCSH (utan att då ha dem lagrade i MARC posten). En annan fin sak är länkar från posterna till Wikipedia (DBpedia) för t ex författare. Så att man enkelt kan få en liten biografi om författaren lätt tillgänglig från katalogen. Redan idag erbjuder LIBRIS möjligheter till den här typen av kopplingar. Frågan är hur vi kan koppla våra lokala system mot LIBRIS.
Jag pratade lite med Daniel Sandbecker i Borås på bokmässan. Han var lite frågande till om det verkligen var rätt att lägga en massa resurser på att förbättra våra system. Vore det inte bättre om man körde all utveckling centralt? Jag tycker att frågan är motiverad och den är inte heller helt ovanlig. Man brukar ju framföra som kostnads- och kompetensargument att man skall samla alla ägg i en korg… Jag förespråkar dock en annan modell. Ett av problemen idag, generellt, bland systembibliotekarier är att de har jobbat för lite med sina system på en nivå som gör att de kan modifiera och böja systemet efter sin vilja. Allt för ofta blir systembibliotekarien eller den systemansvarige bibliotekarien överhopad av arbetsuppgifter. Det gör att de inte kan fokusera på att lära sig mer om systemet.
”Du som är så bra på datorer – kan inte du fixa papperstrasslet i kopiatorn”
Men ibland kanske viljan att lära sig saknas. Då är det svårare. Någonstans måste bibliotekens ledningar fatta ett strategiskt beslut. Vilken roll vill vi att vårt bibliotek skall spela? Tror vi att utforskande av nya tekniker och kommunikationsmönster är berikande för verksamheten? Om man säger att man vill vara framåt, då måste man från ledningshåll avsätta tid och resurser så att personer kan ägna sig åt dessa frågor på allvar. Det handlar även om att vi skall bli bättre beställare och kunder. Nu utvecklas det för fullt på nästa generations system. Om vi vill vara starka partners för företagen som utvecklar dessa produkter så måste vi veta vad vi snackar om. Vi måste ha praktisk erfarenhet, inte bara på ett centralt perspektiv utan även ett gräsrotsperspektiv.
Begrunda det traditionella biblioteksarbetet och arbetsflödet. Uppskatta antalet arbetstimmar som din organisation har avsatt för att hantera den tryckta samlingens urval-förvarv-katalogisering-informationsåtervinning-cirkulation. Begrunda sedan vad som utgör ditt biblioteks bestånd, tjänster och data som ni har tillgång till och fundera på hur många arbetstimmar som läggs på att hantera dessa. Jag tror att man i framtiden måste se över hur vi disponerar vår arbetstid och jag tror att oavsett vad man tycker om centraliserad utveckling och drift så kommer man komma fram till att vi måste lägga mer resurser lokalt på arbetet med bibliotekets elektroniska tjänster och det måste innebära att de som arbetar med systemen måste få mer tid och förståelse för sitt arbete.
Lill Andrén hade kurser på BHS i referensarbete. Jag kommer kanske inte ihåg speciellt mycket, men en sak kommer jag ihåg och det var följande uttalande:
”Vi får de frågor vi förtjänar”
Jag brukar återanvända kärnan i det där ibland och säga att vi får de system vi förtjänar. Det är först när vi är beredda att investera tid och resurser i att aktivt arbeta med våra system som vi kommer kunna påverka våra systemleverantörer och det gäller oavsett om leverantören heter Ex Libris eller LIBRIS som nationellt ILS. Vi måste ha know how lokalt för att kunna påverka vår situation annars är vi helt utlämnade åt att andra fattar beslut åt oss. Vilket kan vara bekvämt, för då är det enkelt att skylla ifrån sig.
oj… det här skulle ju ha handlat om vad jag skulle sagt på bokmässan. Men jag tror det blev något annat och tråden är kanske inte helt uppenbar. Ursäkta.
Well… avslutningsvis vill jag tipsa om Talking with Talis. Schyssta podcasts med några grymma lirare.
Jag vill klargöra att jag absolut inte menar att vi inte ska lägga resurser på att förbättra våra system. Tanken att ”köra all utveckling centralt” är inte heller min, utan en synpunkt jag fått höra och funderat över. Resonemanget är som du skriver motiverat med ekonomi.
Själv tror jag att det är bra att vi från de enskilda biblioteken är med och tänjer på gränserna, provar nya spår osv. Inte bara för egen del – det skulle annars ta bort det roliga i arbetet som systembibliotekarie – utan för att jag tror att det är en förutsättning för en fortsatt innovativ utveckling.
Däremot tror jag inte att man kan motivera att vi alla sitter och bygger våra egna sökgränssnitt från grunden och kopplar dem till våra egna metasöktjänster som i sin tur talar med de olika webbtjänsterna genom egna implementationer av respektive API. Samarbete och samordning tror jag är viktiga, men det behöver inte vara på ”LIBRIS-nivå”, utan kan lika gärna vara mellan dig och mig – du förstår väl att jag helt enkelt vill snylta på din kod …
ojdå, jag tänkte inte ens på att jag hängde ut dig lite… det var lite ogenomtänkt. Sorry! På riktigt. Du har helt rätt i att köra all utveckling centralt tankarna finns på många ställen.
När det gäller central samordning så tänker jag så här… det bästa för alla är om många delar på samma miljö. Då kan man dra nytta av varandras arbete. Att det finns en öppenhet i det vi gör och möjlighet att översätta det till ens egna verksamhet på ett enkelt sätt.
Säg att det fanns ett LIBRIS ILS, där vi alla hade läs och skrivrättigheter till datat. Åtkomst till API:er och färdiga vanilj gränssnitt med templates för de som inte vill/kan lägga resurser på att ha en tjej/kille som pillar. I denna miljö skulle man kunna ha egna instanser och köra sin egen look and feel och driva ens front-end mot det som man vill. Det vore grejjer det.
Så jag håller med om att centralisering av typ av system vore något positivt. Att få alla att sitta i typ samma typ av båt. Sedan kan man ro åt det håll man vill. Då finns det incitament för lokal anpassning och innovation men samtidigt grymma förutsättningar för central utveckling och samarbete.
En positiv sak med att jag skrev ditt namn dock var att jag du kände dig tvungen att skriva den där kommentaren. Så… det kanske man skulle fortsätta med. Alltså hänga ut det folk säger… fast med tanke på min egna frispråkighet i vissa sammanhang så skulle det nog snabbt straffa sig.
Ibland tänker jag att det inte finns folk som läser det man skriver… men ibland så träffar man folk som faktiskt läst och då blir det på riktigt. Det är bra.
Bra skrivet! Det här är ju en oerhört viktig diskussion. Det är klart att vi (LIBRIS, alltså) har en viktig roll som central instans, men lika viktigt är ju att vi har vettiga, intelligenta och kunniga personer att prata med. Jag tror inte att biblioteksvärlden har råd att lägga alla sina ägg i samma korg. Citatet om kopiatorn är rätt träffande, men visst vill man väl kunna rycka ut papperstrasslet själv istället för att behöva ringa kontorssupporten?
Jag kom precis hem från den där mässan och känner mig helt degig, men ska försöka skriva en längre kommentar imorgon eller så…