ChALS 2009

Igår var jag på ChALS, en för mig ny konferensbekantskap. Jag gillade verkligen inramningen med Chalmersska huset. Årets tema var ”Future – Strategy – Action : vart är biblioteken på väg?”. Ca. 45 deltagare från framförallt forskningsbiblioteken.

Först ut var Maria Spante, forskare på Chalmers, avdelningen för Teknik och samhälle. Maria har tillsammans med Ann-Sofie Axelsson och Diane Sonnenwald gjort en explorativ studie om behoven och möjligheterna i ett ”kollaboratorium” för folk verksamma inom B&I. Enkelt uttryckt hur skapar man ett community inom B&I? Jag tyckte det var ganska intressant, dels för att Marias ämnesområde, social interaktion i tekniska system, är spännande. Men även för att vi på sätt och vis redan har virtuella nätverk där människor kan mötas och utbyta tankar och idéer. Biblist är en sådan plats, biblfeed är en annan. Det finns dessutom en hel del informella nätverk och personliga nätverk där man delar på information och tankar.

Här talar vi dock om förutsättningarna för ett formalisera nätverken med hjälp av ett IT-system. Maria (och studien antar jag) gick inte så mycket in på hur ett sådant skulle vara utformat utan man konstaterade att det fanns behov. Inte minst för att biblioteken skall finna ”experterna”. Jag tyckte Maria gjorde en mycket bra presentation, men fann att jag funderade en hel del över vad vi gör idag för att underhålla och utveckla våra nätverk. Dels handlar det ju om att arbetsgivaren måste investera i nätverksbyggande och dels handlar det om att veta vad man vill få ut och vad man kan ge i ett nätverk. Inte helt självklara frågor när tiden inte räcker till att ingå i alla sammanhang och man måste välja några. Hur gör vi de rätta valen? En grundförutsättning är att vi vet vad vi vill ha och vad vi kan. Så att vi genom nätverk och kunskapsutbyte kan mäta/känna att vi fått något tillbaka. Inte helt enkelt.

Anne Sissel Vedvik Tonning, från UB i Bergen talade om deras arbete med undervisning, informationskompetens och bibliotekspedagogik. Här har man strategiskt lyckats lyfta in lärandemål och man har lyckats få upp en volym på sin undervisning som för det mesta är integrerad med ämnesundervisningen. Samtidigt så riskerar man att bli offer för sin egen framgång. Personalstyrkan minskar och antalet undervisningstimmar ökar. Jag tycker det verkar mycket mer rationellt att satsa på att undervisa ämneslärare än grundstudenter i ”informationskompetens”. Dels för att insatsen från biblioteket inte behöver bli så resurskrävande (och repetitiv) men framförallt för att läraren kan examinera lärandemålen för informationskompetens i samband med examination av ämneskunskaperna. Även om vi arbetar med integrerade uppgifter i undervisningen så tror jag det är lättare att nå inlärningsmässig framgång om det är läraren som håller i det hela. Men jag kan ha fel. Det är även roligt att det testas många didaktiska metoder för biblioteksundervisningen och det skall bli spännande att se vilka man når framgång med och i vilka sammanhang.

Jag och Cecilia Petersson från Uppsala UB representerade SUHF:s framtidsspanargrupp. Vi hade 45 minuter på oss och jag missbedömde hur mycket tid jag hade till förfogande. Jag brukar ha ganska bra koll på hur lång tid saker tar (även om jag saknar manus), men den här gången blev jag tidsvill och det fanns ingen klocka i salen som jag kunde se. Det förde med sig att jag bommade lite och inte hann knyta ihop den säck av system- och tjänsteutveckling för bibliotek som jag öppnade med hjälp av en historisk exposé. Jag gjorde som vanligt mitt bästa för att spetsa mina påståenden och hoppas att någon blev provocerad (det tisslades lite i alla fall). Det var även roligt att kunna knyta an till Anders Söderbäcks presentation på LIBRIS användarmöte om faran med att leverantörerna av våra tjänster tecknar avtal med varandra och riskerar att minska bibliotekens manöverutrymme. Jag gjorde mitt bästa för att slå ett slag för open data.

Efter vår insats på ChALS var det dags för lite gruppdiskussioner. Vi tilledelades 12 förberedda ämnesområden. I centrum för områdena stod bibliotekarien och dennes kompetens. Lite synd att det inte handlade så mycket om våra användare, bestånd eller tjänster. Jag vet inte, men ibland undrar jag varför vi är så upptagna med att diskutera bilden av bibliotekarien. Det är lite av ett trauma och kanske är denna diskussion inte ett uttryck för en yrkeskår i ständig förändring utan en yrkeskår med dåligt självförtroende. I vår grupp pratade vi även om problematiken med att gruppera våra användare i generationer som kännetecknas av vissa egenskaper och beteenden. Lite grann som att vi tenderar att definiera våra användargrupper som studenter-forskare-allmänhet. Frågan är om vi har någon egentlig nytta av så breda grupper. Här kanske det är bättre att utgå från ett par olika profiler eller persona. Baserade på faktiska användare och inte våra fördomar om våra användare.

Dagen avslutades med en panel-diskussion med representanter för B&I-utbildningarna i Sverige. Det låter ganska lika från representaterna. De vill utbilda socialt- och IT-kompetenta människor som kan kommunicera och är förändringsbenägna. Ett slags icke-statement för ingen vill ju utbilda motsatsen. De som gjorde starkast intryck på mig var dock Linnéuniversitetet. Även om de är minst och färskast i sammanhanget så har de en attityd som jag saknade hos de andra. Man bedriver sin undervisning i liten skala, med frihet, regional anknytning, fokus på kommunikation och tanken att man skall kunna fortsätta ha ett forskningsperspektiv även i sitt yrkesliv. Även Umeå gjorde ett bra intryck på mig med sitt fokus på kritiska perspektiv och vilja att förmedla behovet av att man applicerar dessa i och på sin verksamhet.