Kejsaren har nya kläder!?
OCLC har släppt ut ett nytt försök/förslag till policy för hur data i WorldCat skall regleras. Man hade kunnat skriva användas, men det handlar om att reglera. Det tidigare försöket, OCLC Guidelines on
the Use and Transfer of WorldCat Records, fick massiv kritik och OCLC tvingades till reträtt. Den här gången är de lite listigare i formulerandet och lyfter frågan till att handla om medlemmars rättigheter och skyldigheter, WorldCat Rights and Responsibilities for the OCLC Cooperative.
Jag tycker att det här förslaget är bättre än det gamla. Men det som jag fastnar för i syftesförklaringen är framförallt:
Define the rights of OCLC members to use bibliographic data they have extracted from the WorldCat database.
Define the rights of OCLC members to transfer or make available data they have extracted from the WorldCat database to nonmembers.
Ovanstående är kärnan i policyn. Jag förstår att OCLC vill skydda sitt data och sina ”medlemmars” intressen. Men jag önskar att OCLC tog på sig ledartröjan och sa: ”Här är vårt kollektiva data – gör som du vill och det är den enda lagen”. Jag önskar att OCLC litade på sin egen förmåga att skapa relevanta tjänster för sina ”medlemmar” baserat på det data som man samlat in. I konkurrens/samarbete med andra aktörer som kan nyttja, berika och förvrida det data som OCLC gör tillgängligt.
The WorldCat database is more than a collection of OCLC member-contributed records. Its value is in the cooperation and outcomes it supports, not in the ownership of the records themselves. With millions of bibliographic descriptions and billions of holdings from OCLC members around the world, the WorldCat database is a central point of concentration for the largest library network in the world. WorldCat gives libraries a Web-scale presence. The more libraries participate, the better and more useful WorldCat becomes to libraries, their end users, and other organizations that want to interact with libraries on the Web.
Jag håller fullständigt med, värdet med WorldCat ligger inte i ägandet av datat. Det ligger i tjänsterna som byggs på det datat och bibliotekens intresse borde vara att göra sitt kollektiva data tillgängligt i så många sammanhang som möjligt. Sammanhang där de har lokal kontroll, sammanhang där de samarbetar och sammanhang där andra får kontroll. Genom att begränsa möjligheterna för framförallt kommersiella aktörer så begränsar man utvecklingen av tjänsterna som finns tillgängliga för biblioteken.
Jag tror på en hybridmodell när det gäller bibliotekssystem. Vi behöver kommersiella aktörer som tillhandahåller tjänster för vår verksamhet. Men vi själva behöver vara starka i vårt förhållande till de kommersiella aktörerna. De skall se oss som samarbetspartners, inte bara kunder. De skall känna sig lite pressade och biblioteken skall kunna ta sina tjänster och både söm- och sömnlöst kunna flytta mellan leverantörer som tillhandahåller tjänster. Öppna standarder, öppna tjänster och ÖPPET DATA är en förutsättning för detta. Software as a Service (SaaS) och Data as a Service kan leda till en mycket svår situation för biblioteken om vi inte kan byta tjänsteleverantör smärtfritt. Hörde jag ”vendor lock-in”? Jo, det gjorde jag nog bestämt.
En av garanterna för att vi skall kunna flytta mellan olika tjänsteleverantörer är att det kollektiva datat finns tillgängligt för alla aktörer. Således är det av vikt att biblioteken stödjer att alla skall få använda deras kollektiva data. Speciellt om det är resultatet av ett katalogiseringskonsortium som WorldCat eller LIBRIS samkatalog.
Helst skulle jag vilja att det fanns en öppen data princip som var allmänt accepterad. Om dataproducenter och leverantörer byggde gemensamma Central KnowledgeBases (CKB) och samarbetade kring dessa eller syndikerade sina egna skulle man kunna fokusera på att bygga ”killer applications” istället för att försöka samla ihop meta-data och vakta detta med sina liv.
OCLC säger att behovet av en policy är bl a för att:
1. Maintain the viability of a shared community resource that benefits the cooperative of OCLC members;
2. Reinforce the collective commitment to shared values, self-governance, and a spirit of reciprocity and trust;
3. Provide the underpinning for a viable business model to sustain WorldCat for the benefit of the cooperative that supports it.
Jag tror att OCLC hade tjänat bibliotekens intresse mer om de fokuserat mer på punkt 2 ovan än 1 och 3. Jag tror att OCLC genom att vara ”en organisation av bibliotek för bibliotek” kan lita på sin förmåga att utveckla relevanta tjänster utan att vakta sitt data och överleva.
Som medlem i WorldCat/OCLC föreslås du ha följande rättighet:
Transfer or make available such data to individual scholars for their personal academic or scientific research or study, or to other libraries and cultural and scholarly institutions, (e.g., museums, archives, historical societies, research institutes), whether these institutions are members or non-members of OCLC, for these organizations’ institutional or collaborative re-use.
Tillsammans med de övriga ”rättigheterna” (begränsningarna) i punkt 3 gör de sammantaget att det bir mycket svårt för ett bibliotek att lämna sina kataloger fritt öppna för höstning eller ”data mining”. Det tycker jag är mycket synd.
På tal om något helt annat så noterar jag även att man uppehåller sig en hel del kring frågan om ”local holdings”. Det är viktigt för WorldCat att lokala beståndsuppgifter finns tillgängliga, annars faller några av de stora poängerna med en världsomspännande global katalog.
De tre första poängerna med WorldCat beskrivs enligt följande:
WorldCat’s value rests in its usefulness as:
1. A bibliographic record supply. Comprehensive coverage and high-quality, consistent records facilitate operational efficiency in member libraries.
2. A registry of library holdings. Bibliographic data tied to library locations creates a network that supports research and resource sharing.
3. A discovery environment. The library network can be accessed as a unit, enhancing convenience and reach. This network can be delivered into other discovery environments (Google Book Search, for example).
Således är det MYCKET OLYCKLIGT att i man i KB:s segdragna förhandlingar med OCLC bara diskuterar bibliografiska poster och inte beståndsposter. Om LIBRIS samkatalog skall vara en del av WorldCat är det självklart att de svenska bibliotekens lokala bestånd skall vara med. Precis som det är i LIBRIS samkatalog. Tyvärr så har de svenska biblioteken skrivit över rättigheterna för sitt data i samkatalogen till KB, så det blir ganska svårt för oss bibliotek att ställa formella krav på KB om hur vårt data används. Formellt är det KB som äger det och det är inte längre vårt data.
KB 1 : LIBRIS-biblioteken 0
Oavset hur man vänder och vrider på saker så är OCLC WorldCat fortfarande ett mycket intressant sammanhang att vara del av. Det är väldigt attraktivt att via WorldCat och WorldCat Local kunna erbjuda en global och lokal sökmiljö. I stark utveckling och i en position där man kan sluta avtal med stora leverantörer om data-utbyte (om än inte med 3:e parts använding).
Om LIBRIS samkatalog inte utvecklas i en relevant riktning för forskningsbiblioteken skulle det inte förvåna mig speciellt mycket om man väljer att gå ur LIBRIS samkatalog och istället satsar på en global samkatalog. Det är en press som vi, som medlemmar av samkatalogen, bör sätta på LIBRIS och ett hot vi kan komma behöva förverkliga.
Bra skrivet! I princip är det samma analys som jag gör efter att ha läst igenom förslaget från OCLC. Jag är inte överraskad över förslaget, det ser ut ungefär som jag väntat mig, men jag hade ändå en vag förhoppning om att faktiskt få bli positivt överraskad av detta.
Jag förstår OCLC fullt ut och jag förstår varför de vill skydda sitt data. Jag har däremot svårt att se hur mycket av detta som ligger i ”medlemmarnas” intresse. För medlemmarna bör ju inte WorldCat i sig ha något egenvärde, det viktiga är vad man uppnår genom att finnas i WorldCat. ”Global synlighet” är inte nödvändigtvis detsamma som ”synlighet i WorldCat”.
Jag tycker OCLC gör en ganska bra analys av var värdet i WorldCat ligger, att det inte ligger i själva ägandet av posterna. Detta borde i sig ge OCLC självförtroende nog att, som du skriver, ta på sig ledartröjan för öppet data. Istället uppfattar jag OCLC:s retorik som ganska ”von oben”: ”Biblioteken förstår inte värdet i WorldCat, de kanske lämnar oss, alltså ser vi till att de inte kan lämna oss. Vi vet bäst, vi sluter avtal med de stora grabbarna.” Google nämns tre gånger som exempel i förslaget. Man kan testa att byta ut detta mot ExLibris, eller Elsevier, eller… Det är inte ”vendor lock-in”, det är ”library lock-out”.
Borde kanske nämna något om KB/LIBRIS i detta sammanhang. Det är intressant att OCLC nu tydligt säger att WorldCat inte är ett ”public good” utan att syftet är att gynna OCLC:s medlemmar. Men upplägget för LIBRIS utgår snarare från katalogen som ett ”public good”. Frågan är hur man (om man) kan förena de två modellerna. Det du skriver om att KB formellt äger LIBRIS-bibliotokens data är sant i viss mån (även om det riktigt formellt rör sig om svenska staten, inte KB).
Det finns flera praktiska poänger med detta, t.ex. att det blir möjligt att fatta beslut om vad som kan göras med datat (vilket i situationen innan ägandet klargjordes inte var möjligt), t.ex. skicka hela klumpen till OCLC. Samtidigt gör KB inga anspråk över huvud taget på att äga datat i bibliotekens kataloger, där är istället grundprincipen att data ska ägas av biblioteket självt. Detta innebär att ett bibliotek kan ta sina poster och göra precis vad de vill med dem. Vilket ett OCLC-medlemsbibliotek inte kan göra. En grundprincip för LIBRIS är att bibliotek, som du skriver i sista stycket, kan lämna LIBRIS när de vill. Det står också inskrivet i avtalet att datat i LIBRIS är fritt tillgängligt för de deltagande biblioteken. KB:1 – biblioteken:300
Håller med om att det är svårt för biblioteken att ställa formella krav på hur datat i samkatalogen används, men jag kan inte se att detta är enklare i OCLC:s upplägg (snarare svårare, vad jag kan se finns det ingen som har kontroll över WorldCat. Misstänker att OCLC på grund av diverse avtal med olika leverantörer faktiskt inte kan öppna WorldCat ens om de skulle vilja). Jag kan inte se några möjliga modeller att hantera denna typ av dataaggregering än LIBRIS-modellen och den låsta modellen (som jag ändå måste säga att OCLC tillhör).
Det finns mycket att prata om kring detta. Jag tycker t.ex. det är jätteintressant att Karen Calhoun menar att Elinor Ostrom varit en stor influens på denna arbetsgrupp. Vad jag kan se finns väldigt stora skillnader mellan vad Ostrom menar krävs för hållbar hantering av Common-Pool Resources och hur WorldCat faktiskt ser ut.
Jag borde nog skriva 3-4 egna blogginlägg om detta… har dålig rutin på att blogga, bara.
Jag tror att LIBRIS modellen är bra och det var kanske nödvändigt att göra som man gjorde. Inte minst för att KB skall kunna vara en garant för öppet data. Jag väntar med spänning på KB:s officiella policy om Open Data!
Men jag undrar hur många som tänkte igenom konsekvenserna av att skriva över rättigheterna för datat som man gjorde utan att ha en ordentlig diskussion om det. Kanske hade det icke existerande bibliotekssverige tjänat på att ha en diskussion om öppet-data inför eller runt det tillfälle när bibliotekscheferna skrev över rättigheterna. Det hade man nog tjänat på inför framtida diskussioner.
Jag tror inte att det blir enklare för ett bibliotek att påverka om man är med i OCLC och kanske är det något fel av mig att blanda ihop Open data frågan med katalogens innehåll och relevans.
Jag tror på konceptet Open Data, jag hoppas att det går att förverkliga. Men om det faller, då är det samlingarnas relevans och sammanhang som får styra. I det sammanhanget är det viktigt att KB känner att de måste leverera relevanta tjänster så att vi litar på att KB levererar det som biblioteken och våra användare behöver. Om man måste hoppa i säng med en leverantör långsiktigt så gäller det att göra det med någon som man tror på. OCLC skulle kunna vara en sådan.
Jag håller med om exakt allt du skriver ovan. Det hade varit väldigt bra att ha en sådan diskussion och kanske skulle den faktiskt ha initierats tydligare från KB-håll. Jag var, när de nya avtalen skickades ut, väldigt förvånad över att det inte kom några frågor om detta. Jag vet att jag hörde från två bibliotek att man, på ett eller annat sätt, diskuterat ägandefrågan. Men uppenbarligen skrev man ändå på utan att fråga.
(Det var nödvändigt att göra ett nytt LIBRIS-avtal, men om det var nödvändigt att göra precis som vi gjorde kan nog diskuteras. Å andra sidan lyckades vi ju med vad OCLC ännu inte lyckats med – att få igenom ett fungerande avtal. Avtalet var förankrat i dåvarande Expertgruppen för LIBRIS samkatalog, men jag minns inte hur och om just ägandet diskuterades i den gruppen. Eftersom biblioteken skrev på hoppas jag att alla som lokalt diskuterade frågan ändå kom fram till att avtalet var OK. Men det hade varit bra att ha den breda diskussionen i det icke-existerande bibliotekssverige då. Men jag vet inte om ens vi på KB då var medvetna om hur viktig den var.)