e-Böcker : La propriété – c’est le vol! 7

Prodhon lär inte tänkt på bibliotek, internet och data/system som tjänster när han formulerade sina tankar om egendom och besittning. I ljuset av e-boksfrågan så har jag kommit att ifrågasätta en av mina egna grundpelare i frågan. Jag har länge tänkt att det är absolut nödvändigt för biblioteken att äga sina e-böcker. Det är det enda sättet som vi kan ha kostnadskontroll. Helst skall e-boken kunna deponeras i ett arkiv kontrollerat av biblioteket och vara befriat från DRM och vara plattformsoberoende.

Chalmers bibliotek spenderade ca. 9% av sin mediabudget 2010 på e-böcker. Vi har över 100 000 böcker och de utgör ca. 1/3 av vårt bokbestånd i katalogen. När jag var på Högskolebiblioteket i Jönköping hade vi flera omgångar med långa diskussioner om hur vi skulle hantera e-media med arbetsflöden, lagring, licensformer, återvinning och önskat användande. Varje gång kom vi fram till hur vi skulle göra och hur allt hängde ihop. Varje gång ändrade vi lite på oss i diskussionen. Efter en stund kom vi fram till att det enklaste sättet att ha kontroll över e-media var att hantera det i bibliotekskatalogen. För då kunde vi vara säkra på att vi hade allt data som var ”vårt” under kontroll. Kontroll är viktigt för bibliotek (en annan grundpelare).

I samband med diskussionerna om utvecklingen av bibliotekssystemen skrev jag att media och system integreras och att vi går mot en modell där biblioteken konsumerar tjänstebaserade komponenter, troligtvis från ett fåtal globala aktörer.

Efter att ha läst igenom Publishing in the Digital Era, läst Meredith Farkas blogginlägg Ebooks and Libraries : a stream of concerns och tittat på Eli Neiburger presentation om hur körda biblioteken är (här och här) så fick jag en slags personlig aha upplevelse. Inte minst i ljuset av Google eBookstore och Amazon Kindle Lending Books.

Jag har inte köpt en skiva på väldigt länge. Det beror inte på fildelning, det beror på Spotify. Jag betalar mitt Premium-medlemskap och så litar jag på att min musik finns där tillgänglig som en tjänst. Jag kan lyssna på den on-line och off-line. Jag slipper reklam. Om en artist inte finns med så blir jag lite irriterad, men hittar snabbt något annat att lyssna på. Det blir lite som good enough tänkandet vid en Googlesökning. Om jag inte hittar exakt det jag letade efter så hittar jag något annat som fungerar.

Spotify är utan tvekan det bästa exemplet på hur jag personligen har lämnat en modell av ägande till förmån för en modell av hyra eller tjänstekonsumption. Fundamentet för detta skifte är tillit och funktionalitet.

Så om vi tänker oss att människor i sin vardag i större utsträckning släpper ägandekonceptet och tycker att leasing är prylen vad får det då för konsekvenser för biblioteken om vi håller kvar vid en modell där vi vill äga vårt bestånd i så stor utsträckning som möjligt. Förmodligen att våra användare går förbi oss, i alla fall när det gäller medieförsörjning.

Vad hindrar e-Lib eller Ad Libris från att börja med en prenumerationstjänst (förutom förlagen då, men vi säger att de är ombord) för e-böcker? Säg att man gör ett Spotify för bokälskaren. För 100 kr i månaden får du tillgång till hela utbudet av böcker. Du kan läsa dem i din dator, i din telefon, på din tablet i en programvara eller app. Det är enkelt och smidigt. Du laddar ned boken när du är uppkopplad och kan läsa den off-line om du vill. Du kan se dina vänners boklistor eller bibliotek. Du kan dela, betygsätta och kommentera titlar. Förlagen och förmedlaren får en jämn ström med pengar baserad på prenumerationsavgifter. Det är inte heller speciellt svårt att se att man kopierar Spotify och kör med en gratis, reklambaserad version med mindre utbud.

Så låt oss göra om resonemanget något. Vad hindrar en super-aggregator eller ett superförlag att sätta en prislapp per huvud/år och ge obegränsad åtkomst till deras material? Säg att Elsevier släpper konceptet med att sälja tjänster och böcker styckvis. Istället säljer de access till sin plattform. Prislappen är per användare och lärosätet betalar därefter. Inget köpa loss, inget välja ut. Söktjänsterna och datat är helt i händerna på leverantörerna. På sätt och vis är vi redan där i och med big deals och en allt ökande tendens att välja databaser med tillgång till fulltext framför enstaka prenumerationer på e-tidskrifter. Det som håller oss tillbaka är känslan av att vara i kontroll och givetvis att det är biblioteken som är inblandade själva i förhandlingarna med leverantörerna. Om bibliotekets elektroniska bestånd och system i stor utsträckning kommer från en och samma leverantör som tillhandahåller urval, katalogisering och presentation av media så borde det betyda att stora delar av bibliotekets nuvarande personalstyrka kan ta permanent semester. Det virtuella biblioteket kan tillhandahållas as a service. Är det vad man menar med att alla skall ha lika tillgång? Att kommunen eller lärosätet via sina bibliotek köper sin media och sina system som tjänster?

Ithaka Faculty Survey 2009 tar fasta på bibliotekets roll i infrastrukturen för informationsförsörjningen. Oavsett vad våra användare hittar så är det bibliotekets uppgift att på ett så enkelt sätt förmedla det som användaren hittat. Antingen via smarta beställningsfunktioner eller genom att ha löst licensfrågan. I det perspektivet verkar det vettigt att satsa på big deals och stora aggregat.

Ovanstående är något ostrukturerade tankar. Men att biblioteken behöver tänka på och kanske tänka om en hel del är uppenbart. Inte minst för att våra användares syn (och därmed vår?) ändras i takt med att våra konsumtionsmönster förändras. Det finns stora faror med globala leverantörer och det finns stora faror med att biblioteken tillhandahåller tjänster som är otidsenliga. Just därför tänker jag att det är viktigt att vi klarar av att tänka förutsättningslöst.

I det här stora skiftet från tryckt till elektroniskt undrar jag om inte den största förändringen kommer att bli när vi lärde oss att lita på att en tjänsteleverantör levererar och släppte vår tro på egendom och började tro på besittning.

Be Sociable, Share!

7 thoughts on “e-Böcker : La propriété – c’est le vol!

  1. Reply Anders Jan 20, 2011 5:33 e m

    Väldigt intressant, även om jag bara skummade din text i en femminuterspaus i arbetet. Ska läsa den ordentligt när jag kommer hem. Men frågan du pekar på är oerhört relevant! Själv använder jag enbart Spotify för slölyssning, det finns mycket musik jag inte klarar mig utan som jag inte hittar på Spotify. Men de superaggregeringstjänster du pratar om är ett sannolikt framtidsscenario (Spotify, App Store). Frågan är hur vi förhåller oss till dem. Jag håller med om att vi behöver släppa tron på egendom, men jag är definitivt inte beredd att lita på tjänsteleverantörer – framför allt inte att bygga en infrastruktur kring vad ett fåtal stora tjänsteleverantörer levererar.

    Jag är däremot väldigt intresserad av att fundera över hur tjänster ska kunna aggregeras kring mig som person, där jag själv har kontroll över vilken information jag släpper ifrån mig och där jag kan utnyttja olika tjänsteleverantörer enligt en ”personal data store” eller VRM-modell.

    Lösryckta tankar, skulle egentligen kolla upp en grej du skrivit om OCLC när jag såg detta. Nu ska jag tillbaka till arbetet. Återkommer senare.

  2. Reply Anders Jan 22, 2011 1:03 e m

    Det finns så många intressanta trådar att ta upp i texten ovan. Jag nöjer mig än så länge med att ställa tre frågor (som jag själv funderar över):

    * Så länge biblioteket gör inköp (ansvarar för en budget) behövs kostnadskontroll. Hur behåller man kostnadskontroll när man släpper innehållskontroll? Vilka förändringar i universitets ekonomiska organisation kommer att krävas?

    * Är E-Lib intresserade av bibliotek av någon annan anledning än som argument mot förlagen? (Marknadsföring, möjligen…)

    * Hur kan en litteraturvetare lita på ett bok-spotify? (Måste litteraturvetaren bli hacker?)

    Håller med om allt du skriver i slutet. Vi måste tänka, agera och utvärdera exakt den här övergången, och utmana alla våra invanda föreställningar. Jag skulle gärna se en organiserad övning där vi argumenterade utifrån helt andra förutsättningar, t.ex. hur skulle vi agera i detta skifte om vi var Elsevier? E-lib? Btj? Ett nystartat företag enbart ute efter att tjäna kortsiktiga pengar?

  3. Reply Anders Jan 22, 2011 1:09 e m

    Detta får mig förresten att tänka på den dystopi jag tänkt ut för att presentera om det blivit dystopitema på BibCamp i våras. En inte alltför avlägsen framtid som styrdes av en mystisk entitet kallad ”leverantören” och där ”om leverantören levererar” var ett ständigt återkommande mantra (en hyperkapitalistiskt version av Insha’Allah). Allt var licenserat och jag försökte hacka mig fram för att få inkompatibla och utgångna licenser att gå ihop. Funderar på att försöka skriva en novell på detta tema.

    I’ve seen the future, baby: It is licensed.

  4. Reply Anders Jan 22, 2011 1:18 e m

    ”Säg att Elsevier släpper konceptet med att sälja tjänster och böcker styckvis. Istället säljer de access till sin plattform.”

    Elsevier rör sig helt uppenbart i denna riktning, även om jag tror att även de testar sig fram. SciVerse Hub är ju tänk att marknadsföras direkt mot forskare, vid sidan av de ”gammalmodiga” tjänster man säljer till biblioteket. Den stora behållningen med det i övrigt lite sega Elseviermarknadsföringseventet jag var på i höstas var att under M’hamed el Aisatis föredrag om SciVerse räkna hur många gånger han uttalade de exakta orden ”We have lot’s of data and that is very good for us”.

  5. Reply Anders Jan 22, 2011 1:26 e m

    Glömde den nästan viktigaste frågan:

    * Om du tvingas välja, ser du då er licensering av Summon som ett steg i övergången till ett tjänsteorienterat och besittningsbaserat informationslandskap eller som ett sätt att hålla fast vid en idé om att biblioteken behöver äga innehållet i katalogerna/samla allt på ett ställe?

  6. Reply daniel.forsman Jan 27, 2011 8:27 f m

    We have lot’s of data and that is very good for us gäller ju även biblioteken, i alla fall än så länge. Det finns många saker som jag är osäker på när det gäller licensfrågorna och datahanteringen för framtiden. Som du vet slits jag mellan två strategier:

    - Öppenhet, tjänstebaserad arkitektur och komponenter. Biblioteken arbetar hårt för att garantera öppenhet i avtal och genom att medvetet välja olika leverantörer för olika komponenter i sin infrastruktur som tvingar marknaden att skapa interoperabilitet och exit-strategies för ingående bibliotek.

    - Fördjupat samarbete med en dat- & tjänsteleverantör. Att som enskilt bibliotek medvetet arbeta för att bli en viktig och synlig kund.

    Det bästa vore om man kunde få båda sakerna. Jag hoppas man kan det.

    Någonstans tror jag att biblioteken kommer behöva ha en diskussion om vilka värden som man skall stå för. Denna värdegrund kommer sedan att ligga till grund för hur man väljer att licensiera och förvärva media, system och tjänster. Denna kan mycket väl skilja sig från privat nyttjande.

    Att de tre går ihop är uppenbart. Att marknaden konsolideras är uppenbart. Att våra användare får nya konsumtionsmönster är uppenbart.

    Chalmers bibliotek har på relativt kort tid gått från en hantering av 1-2 miljoner informationsresurser till 150 miljoner ”egna” och access till över 500 miljoner resurser. Det är klurigt att hänga med på många vis.

    När det gäller Summon så ser jag det som ett desperat försök att försöka samla ihop bibliotekets bestånd, att göra det synligt och kvantifierbart. Men på längre sikt är jag tveksam till Discoverytjänsternas framgång (vilken har börjat ifrågasättas både här och där det senaste: http://pegasuslibrarian.com/2011/01/heads-they-win-tales-we-lose-discovery-tools-will-never-deliver-on-their-promise.html ). Här spelar bibliotekens agerande rörande Open Data en avgörande roll. Annars är jag rädd för att din dystopi kommer bli verklighet ganska raskt.

    http://blogs.telegraph.co.uk/technology/shanerichmond/100006222/does-the-ebook-mean-the-end-of-ownership/

  7. Reply Anders Jan 30, 2011 11:01 e m

    Mmm, mycket att tänka på… Jag tror inte dina strategier behöver utesluta varandra – tvärtom. Så länge inte alla bibliotek går in i djupa samarbeten med en och samma leverantör tycker jag det känns OK.

    Jag håller med om Open Data, fullständigt. Det ska bli kul att se var vi är om några år!

    Funderar för övrigt på om det inte vore roligt med ett utopitema. Hur ser våra drömmar ut?

Leave a Reply

  

  

  

Get Adobe Flash player