Trots att det var sista mötet rådde ingen gravölsstämning. Expertgruppen tog sin utgångpunkt i den tidsplan som presenterades vid SUHF seminariet om bibliotekens systemförsörjning. Nedanstående är några av höjdpunkterna från mötet så som jag uppfattat dem. Det kommer säkert officiella anteckningar och besked i andra kanaler. Så jag reserverar mig för ev. tvetydigheter och missförstånd.

Utvecklingen av den nationella katalogen står i centrum. Med det menas dock inte bara projektet att få in folkbibliotekens bestånd i samkatalogen utan även att skapa förutsättningar för det som vi diskuterat under rubriken databrunnar. Tekniken bakom samkatalogen måste utvecklas till att kunna hantera stora mängder information, inte bara postvis utan även batchvis.

Sista resan för Voyager?

Idag utgör Voyager ett problem i den tekniska infrastrukturen då indexeringsprocessen är långsam och möjligheten till globala ändringar i Libris – Voyager är små för biblioteken. Kraven på samkatalogen i framtiden är ökade flöden av in- och utdata. Vi behöver möjligheten att hantera flera olika typer av format och kanske även fillagring och publicering. I arbetet med att komma bort från Voyager behöver interaktionen mellan system och bibliotekens arbete förändras. För att gränssnittet mot katalogisatörer och de som vill registrera data i samkatalogen skall bli oberoende måste Libris utveckla en egen katalogiseringsklient som använder de skriv-API:er som man nu arbetar med att tillgängliggöra. När det finns katalogiseringsstöd som inte är knutet till en klient-server modell av det slag som vi har idag kan vi i framtiden se fram emot en situation där ändringar kan göras på systemsidan utan att det påverkar klienterna. Det som bibliotekssystemleverantörerna kallar för decoupling of the front-end from the back-end och som är kärnan i den SOA arkitektur som vi numer förväntar oss. En systemarkitektur i olika lager. Sedan återstår det att slå fast vilka lager som skall vara öppna och inte för att kunna garantera stabilitet och bakåtkompatibilitet.

I den infrastruktur som Kungliga Biblioteket skissar på för bibliotekssverige så är det en nödvändighet att frigöra sig från nuvarande system (voyager) och interaktion (windowsbaserad katalogiseringsklient).

Om vi skall kunna ha en nationell katalog som motsvarar alla bibliotekstypers förväntningar och behov så är det nödvändigt att ta kontroll över miljön och jag tycker att Libris väg att göra detta är klok. Börja med att byta ut katalogiseringsklienten till något egenutvecklat som använder de API:er som kommunicerar med den underliggande strukturen. Därefter kan man skala upp det underliggande systembygget för att kunna hantera större mängder data, större operationer av in, utflöde och format.

API:erna är nyckeln till att kunna inkludera samkatalogen i våra lokala arbetsflöden. Ett bra exempel är t ex när en publikation registreras i vår lokala publikationsdatabas så kan datat med en gång skrivas till samkatalogen via API:erna och bli tillgängligt omedelbart. Ett annat exempel är vid digitalisering av äldre verk där man vill använda meta-data som finns i Libris och sedan återkoppla till samkatalogen när digitaliseringen är utförd och var objektet finns.

Distribuera Libris

Att utveckla en egen katalogiseringsklient och att förbereda samkatalogen för att kunna hantera stora mängder data (i form av databrunnar eller vad man nu vill kalla det, flera underliggande datamängder) är i sig två mycket relevanta projekt.

Att Kungliga Biblioteket även funderar kring modeller för hur man kan distribuera samkatalogen eller enskilda datamängder är en annan mycket intressant utveckling. Här pratar vi, något förenklat, om att samkatalogen kan finnas på flera olika ställen samtidigt rent fysiskt och om någon råkar gräva av en nätverkskabel utanför KB så gör det inget för data finns redundant någon annanstans och systemet kan gå över på en annan ”lina” och användaren märker inte av det olyckliga grävarbetet i Stockholm. Här finns givetvis möjligheter till lastbalansering mellan ”noder” som gör att prestanda kan upprätthållas vid användningstoppar eller systemkrävande operationer.

Det är förstås en komplicerad miljö att hålla data uppdaterat mellan de olika noderna men som modell är det verkligen intressant i dessa dagar av molntjänster. Det är lika intressant att man ute på lärosätena kan få access till hela eller delar av datamängderna i samkatalogen för utvecklingsarbete i egna kopior av samkatalogen. Vilken möjlighet till att kunna vara med och utveckla systemtjänsterna för bibliotekssverige!

Länkservern

Hösten 2013 sägs avtalet mellan Kungliga Biblioteket och Ex Libris om SFX i sin nuvarande form upp. Detta ligger fast (så fast nu något kan ligga). Vi har i flera olika sammanhang utrett och diskuterat hur vi skall gå vidare.

Från Expertgruppens förra möte, till Nationella referensgruppens möte och till SUHF seminariet om informationsförsörjningens infrastruktur så har det hunnit ske en hel del positionsförändringar och Libris har pratat om bl a ett basalternativ som biblioteken har tyckt vara svårt att förhålla sig till. Så här uppfattar jag att rekommendation från Expertgruppen till Nationella referensgruppen (som har sitt möte i nästa vecka) ser ut:

1. Kungliga Biblioteket genomför en utvärdering av de olika länkserveralternativ som finns på marknaden och inkluderar öppna ”knowledge baser” i den utvärderingen. Detta arbete genomförs och slutförs tidigt 2012.

2. Kungliga Biblioteket tar fram kriterier för att ”certifiera”/kvalitetssäkra länkserverprodukter. Certifiering skall garantera att länkserverprodukten kan interagera med den svenska infrastrukturen för informationsförsörjning till bibliotek. Detta arbete sker under 2012.

3. Kungliga Biblioteket genomför en ramavtalsupphandling av länkserverprodukter som svenska bibliotek kan avropa. Detta arbete sker förmodligen andra hälften av 2012 och är klart tidigt 2013. Detta så att de bibliotek som vill avropa kan göra det och implementera innan vintern 2013.

4. Kungliga Biblioteket kommer att tillhandahålla någon form av länkservertjänst som bygger på ett kvalitetssäkrat alternativ. Det kan vara en länkserver som bygger på ett kommersiellt alternativ eller en ”fri” länkserver/knowledge base. Arbetsformerna för det som kallats ”basalternativet” eller den nationella länkservern är i dagsläget inte definierade MEN formerna för hur man arbetar med underhåll och aktivering KOMMER ATT FÖRÄNDRAS. Alltså det som idag är central aktivering.

Kungliga Biblioteket kommer att definiera formerna för att kunna tillhandahålla aktiveringsunderlag till de certifierade länkservrarna. Det är möjligt att det är en process som kan automatiseras av biblioteken eller länkserverleverantörerna. Likaså är det möjligt att leverantörerna kan tillhandahålla och underhålla ”bibsam-targets” om det ställs som krav för att certifieras. Annars kanske biblioteken kan finna olika former för samarbete kring just aktivering.

Jag är nöjd med ovanstående rekommendation från Expertgruppen. Den pekar ut en process som är framkomlig och som är tydlig till en början. Vi får en utvärdering av tillgängliga produkter gjorda, vi får svart på vitt godkännande från KB om att vissa produkter kommer fungera och vi kommer få en möjlighet att avropa ramavtal som förhoppningsvis ger oss möjlighet att välja en produkt som passar in den lokala miljön. KB är aktiva i vår process och upprätthåller/utvecklar kompetens/förståelse för länkserverproblemen/möjligheterna.

Det som är fortsatt lite svagt i förslaget är det nationella alternativet som framstår som ett lite oklart och osäkert alternativ. Jag, personligen, har svårt att se varför ett bibliotek skulle riskera att hoppa på det nationella alternativet (jag försöker undvika att kalla det för basalternativet för det är olyckligt, men det nationella alternativet ger mig mer och mer fel vibbar…) när de kan välja att avropa ett avtal för en länkserver som de vet kommer fungera med den nationella och lokala infrastrukturen. Det är givetvis bra att de som inte har möjlighet att avropa pga ekonomi eller för att man strategiskt vill investera i andra kompetenser (dewey?) får ett alternativ. Men formerna för hur man skall arbeta kollaborativt eller inte är som sagt än så länge okända. Så länge som KB tillhandahåller aktiveringsunderlaget för de nationella avtalen så ser jag inte det som något större problem eller som en betungande arbetsuppgift för de som väljer det nationella alternativet. På samma sätt är jag lugn så länge som KB garanterar att den länkserver som man väljer kommer kunna fungera ihop med den nationella katalogen och synliggöra vårt elektroniska bestånd där.

Framtiden för Länkning

Frågan om länkserverns framtid kommer i ett intressant läge. Serials Solutions presenterade samma dag som Expertgruppen höll sitt möte en ny länkningsfunktion från Summon som inte bygger på OpenURL.

Problemet med OpenURL har varit att länka till artiklar i dagstidningar eller kapitel i böcker. I takt med att mer och mer material fulltextindexeras och gjorts tillgängligt med en ”finkornighet” som tidigare saknats så har länkningen haft svårt att hänga med. Index Enhanced Direct Linking kallar Serials Solutions sin nya länkning för och bygger på att de utifrån det centrala indexet har tillräckligt med data för att kunna länka stabilt direkt till källan utan att behöva gå omvägen via länkservern och OpenURL.

Detta är en viktig utveckling och kanske är det bara ytterligare rörelse i pendeln som just nu slår mot centraliserade lösningar. Men oavsett om pendeln kommer slå tillbaka mot decentraliserade lösningar om en liten stund så pekar den på vikten av att kontrollera datat. Den som har datat är den som har flest möjligheter och av den anledningen så är det av mer strategisk vikt än någonsin att satsa på databrunnsprojektet och infrastrukturen för samkatalogen så att den kan hantera stora mängder data.

Jag är lite orolig för att länkserverprodukterna så som de ser ut idag bygger på en teknik som kommer vara obsolet om 5 år. Om vi skulle ägna stora resurser åt att bygga upp en infrastruktur och administration som påminner om dagens länkservrar så är jag helt enkelt rädd för att vi kommer ropa efter en annan typ av lösningar för länkning som kommit på plats från våra leverantörer. Om vi måste prioritera vårt bygge av infrastruktur så tror jag det är klokare att satsa på den nationella katalogen före den kollaborativa länkservern. Med tiden kan det ändå att komma bli samma sak!

Oavsett vad som händer i framtiden så är Expertgruppens rekommendation för hur vi skall gå vidare tillräckligt klar för att jag skall känna tilltro till framtiden. Om det här går igenom så kommer vi att kunna välja produkter utifrån lokala förutsättningar samtidigt som KB är insyltade på ett sätt som gör att vi kommer fortsätta prata samma språk. Det är bra. Jag uppfattar ändå rekommendationen som en #win-#win för alla inblandade. Hm, det kanske man borde vara orolig för….

… att det utses en certifieringsgrupp med representanter från biblioteken under samordning av KB. Gruppen får till uppgift att utarbeta ett underlag med (certifiera) de grundkrav som ska ställas på leverantör av länkserver, ett underlag som sedan kan användas i förfrågningsunderlag i en upphandling/direktupphandling. I tillägg till detta undersöker vi hur ett basalternativ kan se ut och fungera för de bibliotek som inte kan skaffa länkserver på egen hand.

har processats fram genom olika instanser och grupper. Men jag skulle nog vilja påstå att det förslag som presenteras och som ligger närmst alternativ C i konsekvensanalysen är ett som ifrågasatts kraftigt. Rekommendationen från Expertgruppen som det realistiska alternativet var alternativ B, dvs en ramavtalsmodell med KB som avtalsförvaltare. Vi förde även resonemang av den strategiska betydelsen av att erbjuda en länkserver där KB och Nationell samverkan arbetar aktivt med administration av e-resurser i en länkserver (dvs alternativ A).

Kritiken mot alternativ C är att KB och Nationell samverkan reduceras till att godkänna/rekommendera system och att de därigenom hamnar väldigt långt från vår verksamhet. En verksamhet där länkserver-administration är kritisk. Kanske är det därför som man väljer att lägga en börda på biblioteken genom att de själva skall få upphandla och administrera sina system. En slags ”tough love” där man tvingar biblioteken att upprätta egen kompetens på området. Något som jag själv argumenterat för, så det är ju sympatiskt. Men var det verkligen det här jag ville? Jag vill att KB skall förstå vår verksamhet och jag undrar om de kommer göra det om de släpper iväg det här systemet.

Min största invändning mot förslaget som man nu vill gå vidare med är att det splittrar den gemensamma infrastrukturen. Många önskar samordning av system mellan bibliotek. Här rekommenderar man dock biblioteken att skaffa sina egna länkservrar, länkservrar som med sina centrala knowledgebases är centrum för bibliotekens informationsförsörjning. Länkservern är verkligen spindeln i nätet för de elektroniska resurserna och det kommer vara svårt att inte hänga på andra system till länkservern. Om KB hade önskat ett inflytande över framtidens systeminfrastruktur så hade det varit naturligt om de hade haft en mer aktiv roll än att bara certifiera produkter. Jag är helt enkelt rädd för att man på det här sättet driver biblioteken in i tajtare relationer med leverantörer som levererar integrerade system för ERM-Länkserver-Discovery (-Katalog-Cirv-ILL-Patron-Proxy). En relation där den nationella systeminfrastrukturen kommer att ha beroenden till många olika systemleverantörer och produkter och i värsta fall blir helt marginaliserad. Det är en passiv roll som KB intar och det som är bra med förslaget är att vi vet att det är upp till biblioteken själva att organisera sig i den här frågan (och om man köper mitt resonemang för i princip alla våra bibliotekssystem) och att söka samarbeten med varandra och leverantörer som man tror på.

Tuff kärlek.

Jag ser ingen större poäng med att vänta på att de stora länkserverleverantörerna skall bli certifierade av KB. Det kommer de bli. Vi kan lika gärna nu börja söka samarbeten med andra bibliotek om hur det här skall organiseras, driftas och förvaltas. Skall vi bygga på en öppen knowledgebase eller skall vi tillsammans skaffa en kommersiell produkt. Intresserade kan höra av sig till mig och erbjudandet kommer att upprepas på SUHF:s tema dag om bibliotekssystemens back-end i oktober.

Jo, just det, om det är någon som funderar på att upphandla Discoveryprodukt och skriver på sitt underlag. Lägg till länkserver till upphandlingen. Det är veckans tips för att spara pengar!

Chalmers bestånd i Summon:
163 001 488

Chalmers bibliotek spenderade ca. 9% av sin mediabudget 2010 på e-böcker. Vi har över 100 000 böcker och de utgör ca. 1/3 av vårt bokbestånd i katalogen. När jag var på Högskolebiblioteket i Jönköping hade vi flera omgångar med långa diskussioner om hur vi skulle hantera e-media med arbetsflöden, lagring, licensformer, återvinning och önskat användande. Varje gång kom vi fram till hur vi skulle göra och hur allt hängde ihop. Varje gång ändrade vi lite på oss i diskussionen. Efter en stund kom vi fram till att det enklaste sättet att ha kontroll över e-media var att hantera det i bibliotekskatalogen. För då kunde vi vara säkra på att vi hade allt data som var ”vårt” under kontroll. Kontroll är viktigt för bibliotek (en annan grundpelare).

I samband med diskussionerna om utvecklingen av bibliotekssystemen skrev jag att media och system integreras och att vi går mot en modell där biblioteken konsumerar tjänstebaserade komponenter, troligtvis från ett fåtal globala aktörer.

Efter att ha läst igenom Publishing in the Digital Era, läst Meredith Farkas blogginlägg Ebooks and Libraries : a stream of concerns och tittat på Eli Neiburger presentation om hur körda biblioteken är (här och här) så fick jag en slags personlig aha upplevelse. Inte minst i ljuset av Google eBookstore och Amazon Kindle Lending Books.

Jag har inte köpt en skiva på väldigt länge. Det beror inte på fildelning, det beror på Spotify. Jag betalar mitt Premium-medlemskap och så litar jag på att min musik finns där tillgänglig som en tjänst. Jag kan lyssna på den on-line och off-line. Jag slipper reklam. Om en artist inte finns med så blir jag lite irriterad, men hittar snabbt något annat att lyssna på. Det blir lite som good enough tänkandet vid en Googlesökning. Om jag inte hittar exakt det jag letade efter så hittar jag något annat som fungerar.

Spotify är utan tvekan det bästa exemplet på hur jag personligen har lämnat en modell av ägande till förmån för en modell av hyra eller tjänstekonsumption. Fundamentet för detta skifte är tillit och funktionalitet.

Så om vi tänker oss att människor i sin vardag i större utsträckning släpper ägandekonceptet och tycker att leasing är prylen vad får det då för konsekvenser för biblioteken om vi håller kvar vid en modell där vi vill äga vårt bestånd i så stor utsträckning som möjligt. Förmodligen att våra användare går förbi oss, i alla fall när det gäller medieförsörjning.

Vad hindrar e-Lib eller Ad Libris från att börja med en prenumerationstjänst (förutom förlagen då, men vi säger att de är ombord) för e-böcker? Säg att man gör ett Spotify för bokälskaren. För 100 kr i månaden får du tillgång till hela utbudet av böcker. Du kan läsa dem i din dator, i din telefon, på din tablet i en programvara eller app. Det är enkelt och smidigt. Du laddar ned boken när du är uppkopplad och kan läsa den off-line om du vill. Du kan se dina vänners boklistor eller bibliotek. Du kan dela, betygsätta och kommentera titlar. Förlagen och förmedlaren får en jämn ström med pengar baserad på prenumerationsavgifter. Det är inte heller speciellt svårt att se att man kopierar Spotify och kör med en gratis, reklambaserad version med mindre utbud.

Så låt oss göra om resonemanget något. Vad hindrar en super-aggregator eller ett superförlag att sätta en prislapp per huvud/år och ge obegränsad åtkomst till deras material? Säg att Elsevier släpper konceptet med att sälja tjänster och böcker styckvis. Istället säljer de access till sin plattform. Prislappen är per användare och lärosätet betalar därefter. Inget köpa loss, inget välja ut. Söktjänsterna och datat är helt i händerna på leverantörerna. På sätt och vis är vi redan där i och med big deals och en allt ökande tendens att välja databaser med tillgång till fulltext framför enstaka prenumerationer på e-tidskrifter. Det som håller oss tillbaka är känslan av att vara i kontroll och givetvis att det är biblioteken som är inblandade själva i förhandlingarna med leverantörerna. Om bibliotekets elektroniska bestånd och system i stor utsträckning kommer från en och samma leverantör som tillhandahåller urval, katalogisering och presentation av media så borde det betyda att stora delar av bibliotekets nuvarande personalstyrka kan ta permanent semester. Det virtuella biblioteket kan tillhandahållas as a service. Är det vad man menar med att alla skall ha lika tillgång? Att kommunen eller lärosätet via sina bibliotek köper sin media och sina system som tjänster?

Ithaka Faculty Survey 2009 tar fasta på bibliotekets roll i infrastrukturen för informationsförsörjningen. Oavsett vad våra användare hittar så är det bibliotekets uppgift att på ett så enkelt sätt förmedla det som användaren hittat. Antingen via smarta beställningsfunktioner eller genom att ha löst licensfrågan. I det perspektivet verkar det vettigt att satsa på big deals och stora aggregat.

Ovanstående är något ostrukturerade tankar. Men att biblioteken behöver tänka på och kanske tänka om en hel del är uppenbart. Inte minst för att våra användares syn (och därmed vår?) ändras i takt med att våra konsumtionsmönster förändras. Det finns stora faror med globala leverantörer och det finns stora faror med att biblioteken tillhandahåller tjänster som är otidsenliga. Just därför tänker jag att det är viktigt att vi klarar av att tänka förutsättningslöst.

I det här stora skiftet från tryckt till elektroniskt undrar jag om inte den största förändringen kommer att bli när vi lärde oss att lita på att en tjänsteleverantör levererar och släppte vår tro på egendom och började tro på besittning.

1 februari 2010 lämnade jag Högskolebiblioteket i Jönköping för att bli avdelningschef på Chalmers bibliotek i Göteborg. Att gå från en specialistfunktion som systembibliotekarie med fokus på utveckling av bibliotekets elektronsika tjänster till en befattning med personalansvar och tydligare strategisk inriktning på arbetsuppgifterna har varit spännande. Det är uppenbart att Chalmers bibliotek är i en mycket positiv utvecklingsfas nu. Här är de saker som jag uppskattat mest under året på Chalmers bibliotek:

Chalmers OA policy
Från den 1 januari 2010 råder en Open Access policy på Chalmers. Den innebär att:

All forskning som Chalmers forskare publicerar ska göras tillgänglig i ett öppet arkiv, i normalfallet inom 6 månader efter publicering, dock senast efter 12 månader. Detta betyder att Chalmers forskare ska deponera en fulltextkopia av alla sina publikationer i elektronisk form i Chalmers Publication Library (CPL). Referens till publikationen ska också registreras i CPL med hänvisning till den deponerade kopian (tidigare beslut C2004/700).

Överlåtelse av upphovsrättigheter skall om möjligt undvikas. Författaren bör tillförsäkra sig rätten att kunna parallellpublicera sitt arbete och skall i varje fall ha rätt att deponera det i ett öppet arkiv senast efter sex månader, eller i undantagsfall 12 månader.

Chalmers forskare rekommenderas att publicera sig i tidskrifter som är fritt tillgängliga, s.k. Open Access-tidskrifter, när så är lämpligt.

Dispens från denna policy kan ges undantagsvis. Det måste i så fall finnas prestigemässiga skäl att publicera ett specifikt vetenskapligt arbete i en tidskrift som inte medger parallellpublicering. Dispensbegäran skall vara skriftlig och ställas till prorektor.

Chalmers bibliotek har länge arbetat med publiceringsfrågor och registrering i Chalmers Publication Library (CPL). Ett system som samutvecklas med Göteborgs universitet och finns tillgängligt som Open Source (Scigloo). Att CPL blir modersystemet för parallellpublicering är en stor framgång för biblioteket och visar på den kompetens som finns både i administration och utveckling på biblioteket.

Omorganisationer och inrättandet av en avdelning för publiceringsservice och bibliometri
Som en direkt konsekvens av OA policyn sågs det som nödvändigt att definiera en avdelning på biblioteket som fokuserar på publiceringsservice och bibliometri. Det senare är en starkt efterfrågad tjänst från biblioteket där idag tre personer arbetar med att leverera analyser och underlag till högskolans institutioner. Avdelningen för publiceringsservice och bibliometri fokuserar på att ge stöd och utveckla vad som kommit att bli en av Chalmers biblioteks kärnverksamheter.

Sedan sommaren 2010 består Chalmers bibliotek av fyra avdelningar.

Diskussionen om hur vi organiserar arbetet vid biblioteket upplever jag som mycket levande. Vi strävar mot att hitta bra former för vårt arbete – både i ett stort perspektiv och hur vi organiserar arbetet i avdelningarna via funktioner. Under året så har vi på min avdelning provat oss fram till en modell som bygger på en avdelningschef med sju definierade funktioner.

Att ha en levande diskussion kring hur vi organiserar vårt arbete är en förutsättning för framgång – speciellt i en tid när så mycket i vår verksamhet ändras pga den tekniska utvecklingen. Att hålla fast vid gamla strukturer och att försöka anpassa dessa till en ny tid kommer i förlängningen att leda till större problem för organisationen än att man aktivt försöker finna nya former för att organisera arbetet.

För Chalmers bibliotek så har man i över tio års tid haft en övervikt på elektronisk media – ändå är det först de senaste åren som man praktiskt börjat anpassa arbetsflöden, system och organisation aktivt efter den nya verkligheten. Att det sker en eftersläpning är naturligt. Men det gäller att vara alert för trendskiften som får stora konsekvenser för organisation, personal, användare och den kompetens som behövs på biblioteket för att fortsätta vara relevant.

Klicka på bilden – så blir den större
Utfallet av årets mediabudget per mediatyp är inte riktigt klar ännu men det ser ut som att ca. 97% av mediabudgeten går till elektroniska resurser!

Rekryteringar
Det senaste året har Chalmers bibliotek haft medvind. Det nya uppdraget och en tjänstebaserad budget har gett biblioteket verktyg att stärka sin verksamhet. En viktig del av det har varit att medvetet kunna rekrytera ny personal. Under det senaste året rekryterades ett helt gäng med personer. Jag började som avdelningschef, Jonas Gilbert rekryterades som avdelningschef för Publiceringsservice och Bibliometri, Rolf Johansson och Henrik Karlsson till IT-utveckling och förvaltning, Lars-Håkan Herbertsson (en av Sveriges mest erfarna e-resursadministratörer) och Linnéa Sjögren (Nyttovärderande och sociala medier extraordinaire) rekryterades till Informationsresurser och Tillgängliggörande, Mona Wernbro från Linnéuniversitet rekryterades till Användarservice & Lärandestöd, Kristina Granér rekryterades till Publiceringsservice och Bibliometri och Jonas Pettersson förstärkte på Arkitekturbiblioteket.

Att det kommer in så många nya personer i organisationen tillför en hel del syre och energi! Det hoppas jag vi kan ta tillvara under 2011 då vi fortsätter att förstärka och ersätta personal som lämnar oss pga välförtjänt pension. Vi har en tjänst ute nu (hint! hint!) och i februari kommer Urban Andersson som tidigare varit systembibliotekarie vid Högskolan i Borås och arbetat med publiceringsfrågor vid Göteborgs Universitetsbibliotek att ansluta till avdelningen för Publiceringsservice och Bibliometri. Det skall bli oerhört roligt att se vad vi kan hitta på under 2011 på Chalmers bibliotek tillsammans med de som varit längre i organisationen.

Bärbar dator och smartphone till bibliotekets personal
Under 2010 kunde vi investera i en bärbar dator och en smartphone till de som önskade bland personalen. Detta är en stor investering i kompetensutveckling och att göra teknisk infrastruktur tillgänglig för personalen så att de kan se, lära sig och använda nya moderna tjänster där de vill och när de behöver. Vi har även införskaffat ett större antal surfplattor och jag hoppas vi kommer kunna fortsätta investera i teknik och göra den tillgänglig för personalen under 2011. Det ger god avkastning i form av kompetensutveckling!

Utvecklingspartner för Summon

I höstas tecknade Chalmers ett samarbetsavtal med Serials Solutions om att bli utvecklingspartner för Discoverytjänsten Summon. Vi börjar nu närma oss terminsskiftet då vi planerar att göra tjänsten tillgänglig för Chalmers forskare och studenter (men även andra nyfikna bibliotek). Implementeringsarbetet under hösten och vintern har gått som på räls och vi har idag laddat Summon med Chans, CPL och ca. 90% av vårt elektroniska bestånd. Totalt gör det att vi i Summon har ett bestånd (i skrivande stund) på 145,040,204 poster, ca. 131 miljoner av dessa är i fulltext (!). Det skall bli mycket intressant att se hur Summon tas emot av våra användare vårterminen 2011.

Bibliotekets ställning i organisationen
Bibliotekets ställning i organisationen är tydlig. Detta är uttryckt genom ett nyformulerat uppdrag som känns modernt och relevant. Att Chalmers bibliotek har fått sin verksamhet uppmärksammad och motiverad i ett uppdrag från rektor är en stor framgång. Processen att ge biblioteket ett uppdrag har även synliggjort biblioteket i organisationen för annan verksamhet. Vi är nu väl representerade i olika forum – såväl internt som externt. Bibliotekets verksamhetsplan som sträcker sig till 2014 och den strategiska diskussion som förs med Chalmers ledning känns väldigt närvarande och meningsfull med fokus på ”rätt” frågor.

Bibliotekets lokaler
Under året har personalen i omgånger diskuterat nyttjandet av bibliotekets lokaler. Både de publika och de interna. Segslitna diskussioner om personalens placering resulterade till slut i en lösning där avdelningarna i stort är sammanhållna och en uppfräschning av arbetsrummen som känns mycket positiv. Gällande de publika lokalernas användande finns det nu en mycket utvecklingsinriktad diskussion bland personal, med användare och omliggande institutioner. Detta har bäddat för ett mycket intressant läge då man under 2011 planerar för utveckling av den s.k naturvetargården. Det kan innebära stora förändringar och satsningar på bibliotekets lokaler. Under tiden fortsätter vi internt att arbeta med miljön och upprustningen av läsesalen måste ses som en given framgång. En modern, fräsch läsesal som nästan alltid är full!

Uppslutningen kring arbetet med Sociala medier
Efter sommaren har Chalmers bibliotek börjat utforska sociala medier. Vi finns nu bl a på Youtube, Twitter, arbetar med Facebooksidan och bloggar. Parallellt med de nya e-kanalerna har biblioteket genomfört uppskattade kurser för personalen. Det fortsätter vi med under 2011. Det som är extra roligt är att nyfikenheten och deltagandet är stort bland personalen!

Något dåligt då?
Den segslitna implementeringen av ERM systemet Verde ser jag på med blandade känslor. Dels är själva systemet och supporten från leverantören Ex Libris ett område som skulle kunna bli mycket, mycket bättre. Men samtidigt är den mänskliga implementeringen av systemet positiv på det vis att det tvingar alla att styra upp arbetssätt och dokumentation. Det är bara en väldigt segsliten process för alla inblandade. Nödvändig men segsliten och ibland väldigt frustrerande för de inblandade.

Med det sagt så ser jag nu fram emot ett mycket spännande år på Chalmers bibliotek 2011! Avancez!

Jag har flera gånger poängterat vikten av att de svenska biblioteken finns med i WorldCat och före diskussionen om principerna för återanvändning av data så försökte jag uppmärksamma att det bara varit de bibliografiska posterna som skulle exporteras från Libris och inte beståndsposterna. I mina ögon leder detta till onödiga begränsningar när det gäller att kunna skicka användaren direkt till källan från WorldCat. På OCLC:s marknadsföringsevenemang som KB var värd för tog jag upp den här frågan direkt med OCLC och KB:s ledning på plats. OCLC sade att det inte var några problem. KB sade bara att det inte ingick i förhandlingarna. Ingen motivering.

Jag undrar hur det kommer sig att man kan ha hållt på att diskutera det här avtalet så länge, stött och blött det utan att det en enda gång i sin helhet (så vitt jag vet) dragits genom inflytandestrukturen. Att man inte har försökt hitta en samsyn mellan biblioteken när det gäller vad som skall ingå i postutbytet och vilka principer som skall råda. Vi har etablerade principer för LIBRIS samkatalog och jag minns klart och tydligt från riksbibliotekariens besök i Göteborg (under turnén om KB:s vidgade uppdrag) hur han på en direkt fråga svarade att samkatalogen skall stödja principerna för open data.

KB:s egna OA-policy stödjer principerna för öppet och fritt metadata. Således torde det vara en grundbult i den svenska samkatalogen. Detta resonemang återspeglas även Expertgruppens resonemang.

Första gången den här Expertgruppen hade uppe frågan var den 10 mars:

11. WorldCat
Anders Söderbäck berättar om läget i de pågående förhandlingarna med OCLC. KB träffade Erik van Lubeek från OCLC den 28 januari och hade ett bra möte. Erik van Lubeek förstod den grundläggande problematiken med att införliva poster från WorldCat i LIBRIS, men menade samtidigt att OCLC behöver någon form av skydd för WorldCat som databas. Under mötet var man överens om att den mängd poster som idag importeras till LIBRIS inte utgör något substantiellt hot mot WorldCat, och att det skydd OCLC behöver skulle kunna finnas i en reglering av hur poster kan importeras från WorldCat snarare än kring hur poster kan föras vidare från LIBRIS. Vid mötet beslutades att OCLC skulle återkomma med ett nytt förslag på avtalsskrivning.

Det nya förslag som kommit från OCLC tillmötesgår KB:s önskningar till viss del, men det grundläggande problemet kring villkoren för hur poster importerade från WorldCat kan vidaredistribueras kvarstår.

Expertgruppen rekommenderar att man inte avbryter förhandlingarna utan försöker få OCLC att tillmötesgå KB:s önskemål fullt ut. Expertgruppen betonar också att nuvarande avtal mellan KB och LIBRIS-biblioteken fastslår att metadata i LIBRIS görs fritt tillgängliga för biblioteken och att ett avtal med OCLC inte kan skrivas under om detta innebär inskränkningar i hur biblioteken kan använda poster exporterade från LIBRIS till lokala databaser.

Här rekommenderade alltså Expertgruppen att man skulle gå vidare för att få OCLC att tillmötesgå KB:s önskemål om fri rörlighet för data.

Den 6:e maj träffades Expertgruppen igen och åter fick man en dragning om status på förhandlingarna:

8. WorldCat
Anders sammanfattar läget i de pågående förhandlingarna med WorldCat. Sammantaget har ingenting i grundvillkoren förändrats och oenigheten kring hur poster som hämtats ur WorldCat ska kunna vidaredistribueras kvarstår. Vi avvaktar nu resultatet av den nya policy för WorldCat-data som OCLC arbetar med. Ett utkast till sådan policy ligger nu ute för ”public review” hos OCLC. KB kommer att skicka sina synpunkter på detta utkast.

Expertgruppen poängterar liksom tidigare att avtalet i sin nuvarande form strider mot de avtal KB har med LIBRIS-registrerande bibliotek. Man menar också att ett sådant avtal med OCLC skulle inverka negativt på trovärdigheten för egenutvecklade nationella databrunnar och att detta också skulle få negativa konsekvenser för LIBRIS som nationell katalog. Expertgruppen avråder därför kraftigt KB att skriva på ett avtal som innebär att LIBRIS inte längre kan vara en öppen databas.

Den 20:e september är nästa uppdatering för Expertgruppen.

9. OCLC/WorldCat
Anders Söderbäck redogör för pågående förhandlingar. OCLC har sedan den 1 juli i år en ny policy för användande av WorldCat-data. KB har skickat synpunkter på denna policy till OCLC. KB:s bedömning är att policyn i sak inte förändrar något vad gäller det faktum att OCLC hävdar äganderätt på data som hämtats från WorldCat. Det är däremot oklart vad policyn innebär, då den över huvud taget är vag och undviker att diskutera ägandet i juridiska och ekonomiska termer.

Expertgruppen menar att vi i framtiden kommer att behöva hantera och arbeta med stora datamängder och att man då behöver vara väldigt tydlig med hur dessa datamängder får och inte får användas. Expertgruppen har tidigare rekommenderat KB att inte skriva på ett avtal med OCLC om detta innebär inskränkningar vad gäller äganderätten till poster i LIBRIS, och denna rekommendation kvarstår. Det konstateras också att detta är en strategisk fråga som inte bör diskuteras enbart ur katalogisatörsperspektiv.

Inför mötet den 20:e september gör alltså KB bedömningen att policyn i sak inte förändrar något och att OCLC policy är oklar. Ungefär en månad senare är det LIBRIS inspirationsdagar och man meddelar då följande.

Vad är det vi förhandlar om?
• Inläsning av LIBRIS samkatalog i WorldCat, med länk tillbaka till LIBRIS
• Tillgång till WorldCat som katalogiseringsstöd
• Alla LIBRIS-bibliotek får i och med detta avtal status som medlemmar i OCLC

Att LIBRIS-biblitoeken får status som medlemmar i OCLC innebär alltså att biblioteken förbinder sig att följa WorldCat Rights and Responsibilities for the OCLC Cooperative.

Bland dessa finner man bl a:

4. Transfer or make available WorldCat data representing their own holdings to agents they retain to perform services on their behalf that directly benefit the OCLC member (e.g., peer or consortial resource sharing, automated authority control, increased visibility of collections).

* In these cases, OCLC members should ensure that a written agreement exists with any such agent that limits the agent’s use of WorldCat data to performance of the services contracted for by the OCLC member. Sample language for such agreements between members and their agents may be found in Appendix 1 below.
* If they also benefit the OCLC cooperative, other uses, transfers, or aggregations of WorldCat data representing a member’s own holdings that serve the business purposes of an OCLC member’s agent are encouraged, subject to the terms and conditions of a mutually acceptable separate agreement between the agent and OCLC. A general description of the current terms and conditions of such agreements can be found in Appendix 2 below.

I WorldCat Rights and Responsibilities for the OCLC Cooperative—Frequently Asked Questions står det att det är ok att ladda upp sitt egna bestånd till en Discoveryplattform:

2. How may an OCLC member use extracted WorldCat data that represents or enriches the records for the member’s own holdings?

An OCLC member may make normal and customary use of data extracted from WorldCat that represents or enriches the member’s own holdings in the member’s system(s) and services. Such uses might include loading data into a library catalog, discovery system, library consortium catalog, resource-sharing system or the like for the purposes of supporting discovery of and access to the member’s collections, supporting bibliographic verification, inventory control, circulation or supporting private study, teaching, learning, academic or scientific research.

Additional uses of data extracted from WorldCat that represent or enrich the member’s own holdings that involve transferring or making the WorldCat data available outside the member’s systems or services to another party are discussed below.

Detta är ju väldigt snällt av OCLC. Men det finns en del oklarheter som måste vara utredda innan man kan acceptera detta. Att Chalmers bibliotek har rätt att göra vad de vill med sina poster och exportera dem till en Discoveryplattform verkar grönt. Men vad händer om Chalmers bibliotek vill ladda upp en annan medlems poster? Det verkar inte lika grönt. Säg att vi vill ladda upp LIBRIS samkatalog till Summon eller till Primo Central. Säg att vi vill ladda upp Göteborgs UB och Högskolan i Västs poster för att få dem samsökningsbara med i vår Discoverylösning. Det här är fall som inte täcks av vare sig en FAQ eller i OCLC:s policy. Det är således frågor som man i klartext vill få lösta.

När det gäller Samkatalogen som en öppen och fri tillgängliga katalog så är det fortfarande ett problem. KB beskriver problemet som följande på LIBRIS inspirationsdagar:

• Rätten att återanvända poster från WorldCat i andra system
• LIBRIS är en öppen databas, WorldCat är inte någon öppen databas
• Priset

På frågan om problemet och dess lösning sade KB följande på LIBRIS inspirationsdagar

• Ny OCLC-policy sedan 1 juli i år: http://www.oclc.org/worldcat/catalog/policy
• Policyn medger export av WorldCat-poster till icke-kommersiella institutioner som lovar att i sin tur följa policyn
• Svårt att förstå vilka konsekvenser ett brott mot policyn får i praktiken
• Tydligt att OCLC inte betraktar WorldCat som en allmännyttighet, men…

• Vi bedömer att vi i och med denna nya policy kan skriva på avtalet
• Bibliotek som hämtar poster från WorldCat för vidare export till lokala system måste acceptera att The WorldCat Rights and Responsibilities for the OCLC Cooperative gäller för dessa poster
• Poster som hämtas från WorldCat märks upp och identifieras
• Bibliotek som inte accepterar OCLC:s policy katalogiserar själva eller hämtar poster från annat håll
• LIBRIS-poster som inte hämtas från WorldCat faller inte under OCLC:s policy
• KB kommer att driva frågan om öppet data både inom och utanför OCLC

På Expertgruppsmötet den 12:e november informerades Expertgruppen om att Riksbibliotekarien var redo att skriva på avtalet med OCLC. Ingen motivering lämnades till gruppen om hur man såg på värdet av den öppna katalogen och att föra in poster som inte kunde nyttjas fritt enligt KB och bibliotekens överenskommelse. Ingen klarhet kring hur biblioteken kan använda samkatalogens gemensamma mängd i sina enskilda Discoverylösningar. Eller för den delen att man hindrar de lokala biblioteken att själva öppna sina kataloger för tredje part eller CC0. Eftersom detta är och har varit en strategisk fråga för biblioteken efterfrågade Expertgruppen inflytandestrukturens roll i de här förhandlingarna. SUHF som är en erkänd samverkanspart för KB har inte tagit ställning till det här avtalet och då Expertgruppen avråder KB från att fatta ett beslut som hindrar samkatalogen från att vara en öppen och fri datakälla tycker jag det är anmärkningsvärt att KB och Riksbibliotekarien kommit fram till att man kan skriva under avtalet med OCLC. Jag har förvisso inte sett avtalet (trots att jag sitter med i Expertgruppen), jag har bara fått det föredragit för mig och utifrån de oklarheter som råder tycker jag inte att det är värt att man skriver under. Det är mycket viktigare att vår samkatalog är öppen och fri för alla som vill använda den än att vi når ett avtal med OCLC för att underlätta Deweyklassning. Som KB själva sade under inspirationsdagarna:

Deweykoder finns på andra platser än i WorldCat

Överlag så saknas det en konsekvensanalys från KB till biblioteken om vad som händer om man skriver under avtalet / respektive inte . Det saknas även en diskussion kring vad det är som är de viktigaste principerna för vår samkatalog. Detta är en diskussion som KB inte bör driva själva utan tillsammans med biblioteken och i inflytandestrukturen. I alla fall om den skall vara värd något mer än tjusiga ord när man pratar om KB:s vidgade uppdrag.

En konsekvens som jag undrar om man tagit ställning till är LIBRIS som en del av den semantiska webben. Ett arbete som gett LIBRIS stor internationell uppmärksamhet. I en kommentar till blogginlägget Open bibliographic data – how the ecosystem work skriver Karen Coyle:

This experimentation is taking place primarily outside of the US in places where the OCLC record use policy does not apply. The British Library, the National Library of Sweden, soon the Bibliotheque Nationale, and a handful of German libraries are at the forefront of this. If you cannot release your bibliographic data openly, you cannot participate in the linked data movement.

Imorgon träffas KB och SUHF för att diskutera frågan om OCLC-avtalet och inflytandestrukturen. Det tycker jag är bra. Jag hoppas även att KB förbereder frågor av strategisk karaktär för biblioteken bättre till nästa gång med ordentligt offentligt tillgängligt utredningsarbete och förankring i inflytandestrukturen.

Är Riksbibliotekarien och Kungliga Biblioteket beredda att offra principen om samkatalogen som öppen och fritt tillgänglig katalog i enlighet med Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities och Definition of an Open Access Contribution:

Establishing open access as a worthwhile procedure ideally requires the active commitment of each and every individual producer of scientific knowledge and holder of cultural heritage. Open access contributions include original scientific research results, raw data and metadata, source materials, digital representations of pictorial and graphical materials and scholarly multimedia material.

KB har en chans att visa OCLC vad active commitment är i verkligheten! Gör det!

At JISC we think there are some intriguing benefits from taking the open approach to bibliographic metadata. We think it will maximise the possibilities for reusing the metadata to develop new and innovative services for librarians, researchers, students and teachers.

För att utforska olika exempel av hur fritt tillgängligt bibliografiskt data används har man konstruerat the Open Bibliographic Data Guide. LIBRIS lyfts här fram som ett exempel med tillgängliggöra ”open Linked Data for unspecified use”. Det är glädjande att så många bibliotek arbetar för att göra sitt data fritt tillgängligt!

Open Knowledge Foundation bildades 2004 och är en:

not-for-profit organization promoting open knowledge: that’s any kind of information – sonnets to statistics, genes to geodata – that can be freely used, reused, and redistributed.

…

What is Open Knowledge?

‘Open knowledge’ is any content, information or data that people are free to use, re-use and redistribute — without any legal, technological or social restriction. We detail exactly what openness entails in the Open Knowledge Definition. The main principles are:

1. Free and open access to the material
2. Freedom to redistribute the material
3. Freedom to reuse the material
4. No restriction of the above based on who someone is (e.g. their nationality) or their field of endeavour (e.g. commercial or non-commercial)

De driver bl a en blogg som är värd att bevaka om du är intresserad av den här typen av frågor, vilket du borde vara om du jobbar på ett bibliotek. I bloggen kan du bl a läsa om The Open Library. Ett spännande projekt för att skapa en öppen katalog.

CERN fattade i början av 2010 ett beslut om att öppna sin katalog och frigöra sitt data bl a via biblios.net och The Open Library.

I skiftet oktober/november kunde man i Thingology läsa om hur tyska Konstanz university låtit LibraryThing ladda 1,38 miljoner katalogposter in i OverCat (LibraryThing’s sökindex). I inlägget finner man även en passning till OCLC.

Svensk Biblioteksförening har tillsatt ett utvecklingsråd för bibliotekens tekniska infrastruktur och vi har arbetat med ett antal påståenden. Ett av dessa kretsar kring katalogposter och meta-data. Folkbibliotekens erfarenhet av att vara begränsade av licensvillkor för katalogdata har legat som en blöt filt över det icke existerande bibliotekssverige. Jag minns själv diskussionerna i ett utvecklingsprojekt kring att nå ut med katalogposter för talböcker till andra kataloger och de problem som vi ställdes inför. Licensvillkor för hur vårt meta-data får användas är hämmande för utvecklingen och syftar endast till att begränsa bibliotekens möjligheter att välja leverantörer.

Just eftersom vi har direkt erfarenhet av hur restriktioner på användandet av katalogposter kan hämma samarbete, innovation och utveckling inom sektorn är det mycket märkligt att KB väljer att gå med på OCLC:s villkor för katalogposter från WorldCat vilket kommer hindra den svenska samkatalogen från att fortsätta vara en rik öppen källa av bibliografiskt meta-data. Det är paradoxalt att detta sker samtidigt som KB försöker lösa knuten med folkbibliotekens förhållande till BURK och BTJ.

KB borde söka samarbete och utveckling med de som tydligt tagit ställning för öppenhet, open data och open access. KB borde utnyttja tillfället att försöka påverka OCLC i en situation där vi har deras uppmärksamhet och de försöker få med oss. KB borde arbeta tillsammans med biblioteken för att höja kompetensen kring de här frågorna i Sverige.

Man förstår av definitionen ovan att det är ganska dåligt med epic fail. KB:s och OCLC diskussion om ett samarbetsavtal för samkatalogen LIBRIS och WorldCat verkar ha gått i mål och det verkar lustigt att jag skulle betrakta det som ett epic failure. Enligt uppgift (vid LIBRIS inspirationsdagar och på Expertgruppen för LIBRIS nationella system) är nu vår riksbibliotekarie redo att skriva avtal med OCLC. Ett avtal som kommer underlätta vid import av katalogposter från WorldCat till samkatalogen och lokala system. Ett avtal som gör det möjligt att söka och hitta katalogposter i en omfattande katalog. Ett avtal som kommer underlätta att få korrekt Dewey-klassifikation, att kunna fullfölja och utveckla deltagandet i VIAF. Att samkatalogens poster blir synliga i WorldCat är fantastiskt bra. Genom att samarbeta med OCLC kommer vi att få möjlighet att påverka organisationen inifrån och kunna vara med och förändra i den riktning som vi tycker att OCLC och WorldCat bör gå, mot öppenhet och tjänster där användare och data kan flöda fritt.

Allt ovan låter ju toppen. Så nu verkar rubriken för inlägget vara än mer missvisande. Vad är problemet? Ett av problemen heter: WorldCat Rights and Responsibilities for the OCLC Cooperative.

The policy’s intent is to encourage the widespread use of WorldCat bibliographic data while also supporting the ongoing and long-term viability and utility of WorldCat and of WorldCat-based services such as resource sharing, cataloging, and discovery.

Vidare kan man i samma policy läsa att: The fact that OCLC has a public purpose does not mean that WorldCat is a ”public good” in the economic sense.

OCLC:s policy säger att dess medlemmar har rätt att:
”Load or incorporate such data into their library catalogs, or their discovery or resource-sharing systems, and into other intra-institutional services.”

Men här ligger även en del av problemet. Bibliotekens överenskommelse angående deltagande i LIBRIS samkatalog säger att:

Innehållet i LIBRIS ägs av KB och är fritt tillgängligt enligt de föreskrifter och metoder som meddelas av KB, både för Deltagande bibliotek och för externa aktörer.

Eftersom förhållandena kring bibliotekens möjligheter att använda, återanvända och sprida katalogposter från WorldCat, till LIBRIS och till lokala bibliotekssystem eller till system som är direkta konkurrenter till WorldCat Local så har Expertgruppen för LIBRIS nationella system varit mycket kritiska till att man går med på ett avtal med OCLC innan man kommit överens om att datat i LIBRIS skall vara fritt tillgängligt oavsett om katalogposterna har ett ursprung i WorldCat.

I minnesanteckningarna från Expertgruppens möte den 6 maj 2010 kan man under punkt 8 läsa:

”Expertgruppen poängterar liksom tidigare att avtalet i sin nuvarande form strider mot de avtal KB har med LIBRIS-registrerande bibliotek. Man menar också att ett sådant avtal med OCLC skulle inverka negativt på trovärdigheten för egenutvecklade nationella databrunnar och att detta också skulle få negativa konsekvenser för LIBRIS som nationell katalog. Expertgruppen avråder därför kraftigt KB att skriva på ett avtal som innebär att LIBRIS inte längre kan vara en öppen databas.”

På det senaste mötet för Expertgruppen informerades vi om att riksbibliotekarien nu är redo att skriva på avtalet. Så frågan var ju då om avtalet ändrats så att vi kan garantera att LIBRIS är en öppen databas. Svaret på den frågan är nej. Poster som kommer från OCLC WorldCat in i LIBRIS skall märkas upp. Dessa poster kan sedan inte tillgängliggöras fritt utan att man bryter mot OCLC riktlinjer. Detta är ett misslyckande för den öppenhet som den svenska samkatalogen står för och där LIBRIS går i frontlinjen. Det är paradoxalt och beklämmande att KB driver en linje för Open Access. Kungliga Biblioteket som själva skrivit under Berlindeklerationen säger att: ”KB har därmed åtagit sig att främja fri tillgång på Internet till vetenskaplig information och kulturarv.”

Läser man Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities under Definition of an Open Access Contribution så hittar man följande:

Establishing open access as a worthwhile procedure ideally requires the active commitment of each and every individual producer of scientific knowledge and holder of cultural heritage. Open access contributions include original scientific research results, raw data and metadata, source materials, digital representations of pictorial and graphical materials and scholarly multimedia material.

Man kan tro att det går att förändra OCLC inifrån. Men det är innan vi har skrivit avtal med dem som vi har störst möjlighet att påverka. Det är nu vi har deras uppmärksamhet och det är NU vi kan föra en kamp för öppenhet för data. Inte när vi accepterat de begränsningar som råder idag. Här pågår en kamp, som i mina ögon, är mycket viktigare än att det blir lättare att få in Dewey-klassningar. Det finns andra katalogkällor än WorldCat och Libris har arbetat framgångsrikt med att hitta verktyg som kan söka efter katalogposter i andra kataloger där vi inte behöver dras med begränsningarna från OCLC.

En sak som stör mig mig i hela den här processen är att återkopplingen till biblioteken och till expertgruppen varit obefintlig. Här väljer riksbibliotekarien att gå emot expertgruppens rekommendation men lämnar ingen motivering. En annan sak är att riksbibliotekarien fattar beslut om att skriva under ett avtal som påverkar biblioteken i Sverige utan att konsultera dem. Expertgruppen för LIBRIS nationella system ska arbeta övergripande med systemutvecklingsfrågor i kombination med metadatafrågor. Gruppen har inte tillfrågats av KB eller blivit ombedda att utse en arbetsgrupp som kunnat bereda frågan om vilka principer som skall gälla för meta-data och i LIBRIS och WorldCat. SUHF forum för bibliotekschefer vid svenska universitet och högskolor är ett annat tänkbart forum där riksbibliotekarien kunnat ta upp frågan. Sannolikt är då att de skulle bollat frågan med arbetsgruppen för Gemensamma tjänster. Såvitt jag vet har icke denna fråga behandlats av Forum för bibliotekschefer. Samtidigt är KB och vår riksbibliotekarie på väg att skriva ett avtal som påverkar biblioteken i mycket stor omfattning gällande principerna för hur vi delar på data.

Antingen så tvingas biblioteken att bli medlemmar i OCLC för att kunna använda data från WorldCat och kunna sprida det till sina system. Men de kan inte göra datat publikt tillgängligt. Eller så tvingar de biblioteken att tvätta posterna som de importerar från OCLC -> LIBRIS för att kunna göra dessa tillgängliga publikt och i de system som de vill använda. Nu när många bibliotek går vidare med Discoverylösningar – ibland från direkta konkurrenter till OCLC – hur kommer OCLC att reagera på önskemål att vilja flöda data mellan olika system. Kommer det att vara möjligt? Detta är frågor som måste vara utredda och lösta innan det skrivs något avtal med OCLC. Vi står inför införandet av system som flödar data mellan system i stora mängder och det ställer stora krav på öppenhet.

Om riksbibliotekarien har kommit till ett sådant avtal med OCLC att samkatalogen kan vara öppen för alla så är det givet att det skall skrivas under. Det är ett avtal som kommer gynna vår synlighet och våra arbetsflöden. Men har man inte kommit till ett sådant avtal så vore det ett episkt misslyckande att skriva på. Speciellt eftersom man ändå inte kommer exportera några beståndsposter från LIBRIS till WorldCat utan bara bibliografiska poster, vilket gör det svårare för ett lokalt bibliotek att använda WorldCat som Discoveryplattform om man skulle vilja.

Så förutom den rent principiellt viktiga frågan om Kungliga Biblioteket som garant för Open Data och Open Access undrar jag hur tusan beslutet om att skriva under avtalet har fattats utan att förankras inom SUHF och mot Expergruppens rekommendation. Det krävs en förklaring. Jag hoppas att den kommer på Nationella referensgruppens möte den 18:e november.

BIBSYS + OCLC = Sant

Det rör på sig i bibliotekslandskapet. BIBSYS i Norge vill samarbeta med OCLC om deras next-gen system, Web-scale Management Services (WMS). Ett system där man drar nytta av modern systemarkitektur, hosting och arbetsflöden som går ut på att man delar på information om informationsresurser, förlag, etc. Den enda nackdelen med WMS är att det inte finns ännu. Men OCLC, som presenterade sig starkt under IFLA2010 i Göteborg, verkar vara ytterst dedikerade till att leverera WMS och det kommer bli ett system som sätter stor press på existerande leverantörer av bibliotekssystem.

Ex Libris

Ex Libris användarmöte i Gent gav mig inte så mycket ny information. Från ELUNA (maj) till IGeLU (september) har Ex Libris levererat den första av fem ”sprints” i den agila utvecklingen av URM. URM påminner i upplägget ganska mycket om WMS. Stora globala system med fokus på att hantera information effektivt och genom samarbete. Fokusera på det unika och dela på det gemensamma är Ex Libris slagord tillsammans med Öppenhet.

FIN <3 Ex Libris

För inte så länge sedan blev det även känt att Ex Libris kommer leverera Primo som det publika gränssnitten för biblioteken i Finland. Men vi talar inte bara om bibliotek i Finland som kommer att använda Primo som front-end. Planen är att nationalbiblioteket, 43 högskole/universitetsbibliotek, 50 specialbibliotek, 20 region bibliotek och ca. 348 folkbibliotek skall använda Primo. Utöver dessa skall man inkludera arkiv och museum. Det gäller bl a riksarkivet, regionarkiv, special- och privatarkiv, bland de museum som skall ingå så nämns riksmuseum, nationalgalleriet och naturhistoriska tillsammans med ytterligare 200 musueum på olika nivåer och regioner. Ett massivt projekt som knyter an till Ex Libris ambition att närma sig produkter som knyter ihop biblioteksverksamheten med digitalisering och långtidsarkivering av digitala objekt.

Ex Libris säger sig följa tidsplanen för utvecklingen av URM och det betyder att man skall vara i general release i början av 2012. Fram tills dess kommer kunderna att kunna följa arbetet i de fyra sprints som är kvar i projektet.

Primo UI as a Service för ML NG

För MetaLib-kunderna presenterade Ex Libris en något oväntad sak på IGeLU. Man har ju pratat om MetaLib Next-Generation, ML NG betyder att man ser över kopplingarna mellan samsökningsmotorn och de databaser som man samsöker för att se om det går att göra snabbare (vilket man redan sagt att det skall göra). Men, ML NG skulle även få ett ”Primo-like interface”. Detta gränssnitt berättade man är de facto Primo. Man kommer att erbjuda ett Primo-gränssnitt som en hostad gratis tjänst. Via detta kommer man att kunna söka i Primo Central och om man behöver gå vidare från Primo-Central så kan man söka via Primo i MetaLibs parallellsökningsfunktioner. Exakt vad och hur detta kommer fungera för Samsök är oklart. Att Primo Central skall finnas tillgängligt som en target i ML är sant och det finns implementerat hos University of Auckland, NZ om man vill prova.. Kostnadsmässigt så säger Ex Libris att både Primo UI och Primo Central kommer att skickas med utan kostnad till ML kunder.

Om man vill prova Primo Central i Primo så är University of Central Oklahoma ett bra ställe att börja på. De var early adopters av Primo 3 och Primo Central.

Förutom en rad Star Wars liknelser så var nog ovanstående det mest intressanta på IGeLU. Verde-biblioteken i Sverige, LIBRIS och Ex Libris hade ett möte om problemen med den försenade 4.1 versionen av SFX. Det ser ut att bli mycket problematiskt för Verdebiblioteken om Samsök uppgraderar till 4.0.

Så det sammantagna intrycket från IGeLU är att Ex Libris fortsätter på den inslagna vägen. De verkar ha stort förtroende hos sina kunder och många ser fram emot URM och URD2.

Biblioteksföreningen och infrastrukturen

Veckorna före IGeLU träffades Svensk biblioteksförenings infrastrukturråd. Det är ett svårt uppdrag som rådet har.

”… att genom omvärldsbevakning göra en lägesbeskrivning med internationellt perspektiv och där ”best practice” lyfts fram. Lägesbeskrivningen ska till exempel ta upp vilka centrala tjänster som finns, hur utvecklingsplanerna ser ut, vilka genomförda och aktuella utvecklingsprojekt som finns, vilka organ som diskuterar dessa frågor, samt vilka utvecklingsmiljöer och vilken kompetens som finns centralt, regionalt och lokalt. Rådet ska utifrån lägesbeskrivningen identifiera angelägna utvecklingsområden. Arbetet ska fungera som ett underlag för föreningens styrelse när den tar ställning till Kungl. bibliotekets aviserade uppdrag att ta fram en plan för ett utökat ansvar enligt kulturpropositionen.”

Men rådet har efter ett par möten kommit samman som grupp och börjat fokusera på att producera något som styrelsen kan ta ställning till. Jag hoppas återkomma med mer info och jag hoppas att det är mer framsynt än att folkbibliotekens bestånd måste in i samkatalogen. Speciellt när samkatalogens status är ifrågasatt av forskningsbiblioteken.

SUHF Forum för bibliotekschefer och infrastrukturen

Årets viktigaste händelse (bokmässan inräknad) ägde rum i förra veckan då SUHF Forum för bibliotekschefer anordnade ett seminarium angående den tekniska infrastrukturen för informationsförsörjningen. Att kunna samla i princip alla SUHF:s bibliotekschefer och en teknisk rådgivare till denna för att under två dagar diskutera utmaningar, samordning och prioriteringar. Det var på tiden och mäktigt. Inför mötet hade ett bakgrundsmaterial skickats ut och jag tror att många kom väl förberedda. Detta gjorde att man efter redovisning av projekt som drivits i anslutning till LIBRIS (L-OPAC, Samsök, Databrunn), inledande key-note av Marshal Breeding och presentationer från Ebsco, Serials Solutions, Ex Libris, OCLC och T!NG kunde föra relativt konkreta diskussioner om hur man skall gå vidare lokalt, kollaborativt och nationellt. I praktiken tolkar jag utkomsten av mötet som att en rad bibliotek kommer att gå vidare med kommersiella aktörer för en Discovery-plattform (tillsammans eller enskilt) i ett tidsperspektiv 3-5 år. Under den tiden samarbetar biblioteken med LIBRIS om uppbyggnaden av en databrunn, med fokus på det svenska materialet, men även för det licensierade i den mån man kan få det genom att ändra på villkoren i de avtal som upprättas lokalt och framförallt via nationell samverkan. Nu är detta en egen tolkning av konklusionen, så ta den för en sådan.

När man diskuterar strategierna för hur man skall gå vidare med den globala, nationella och lokala infrastrukturen för vår informationsförsörjning kan det vara bra att utgå från samma begrepp. Så att när vi träffas kan diskutera utifrån dessa.

I ljuset av utvecklingen med BIBSYS, Primo i Finland, utvecklingen av web-scale management system för bibliotek (OCLC och Ex Libris), diskussionerna i SUHF och biblioteksföreningen är det viktigare än någonsin att biblioteken lokalt har en riktning i sitt strategiska arbete och om det är viktigt lokalt så är det ABSOLUT NÖDVÄNDIGT att de centrala biblioteksfunktionerna i vårt land är tydliga med sin strategi för framtiden och var man planerar att lägga sina resurser och på vilken verksamhet.

Tre segment

Infrastrukturen för informationsförsörjningen kan uttryckas i tre segment:

Försörjning – Allt det som rör uppbyggnaden av våra samlingar. Det kan röra sig om förvärv av enskilda informationsresurser, mediebeskrivning, kataloguppbyggnad och upprättandet av avtal. Det som systemleverantörerna kallar för ”the back end”, dvs bibliotekens interna hantering av informationsresurserna. Exempel: LIBRIS katalogsystem, lokalt ILS, SFX Knowledgebase, ERM, Institutionellt arkiv

Gränssnitt – Allt det som kretsar kring att finna bibliotekens tjänster och resurser. Det handlar om söktjänsternas utformning och omfång. Men även om möjligheten att kunna lista resurser/kompetenser och att förmedla t ex bibliotekens referenstjänster. Systemleverantörerna kallar detta för ”the front end” eller ”Discovery layer”, dvs det som användaren exponeras för och använder. Exempel: LIBRIS webbsök, lokal OPAC, Primo, WorldCat, Google, SwePub, Summon, EBSCO Discovery Service

Länkning – Länkningen förmedlar information om en enskild resurs och kopplar ihop gränssnitt med informationsförsörjning. Det enklaste sättet att betrakta länkningen är som något som sker från en referensdatabas till en fulltextdatabas. Men systemet för att länka handlar egentligen om att länka ihop information och tjänster om enskilda resurser från flera olika system. Det kan handla om lånestatus och tillgång i fulltext, om Impact factor, omdömen och liknande resurser. Det kan även gälla länkning till smarta beställningsfunktioner för inköp eller fjärrlån. Exempel: Länkserver (t.ex. SFX), LIBRIS lånestatus, Lokalt ILS

I dessa tre segment kan biblioteken operera på tre nivåer: lokalt, centralt och kollaborativt. Det är inte nödvändigt, kanske inte ens önskvärt, att arbeta på samma sätt inom samtliga segment. Varje bibliotek måste utifrån sina förutsättningar bestämma sig för vilka tjänster i varje segment som man behöver ha kontroll över. Detta är viktigt, inte minst för att de globala systemleverantörerna presenterar lösningar som är oberoende av nationsgränser och som bygger på antingen världsomspännande samarbete eller världsomspännande licensierande av tjänster för bibliotekens informationsförsörjning, gränssnitt och för länkning av information. Vad är viktigt, i ett nationellt perspektiv, att samarbeta kring? Är det data, tjänster och system? I vilken omfattning och utsträckning? I vilka fall vill man samarbeta med en global, kommersiell aktör? Under vilka villkor?

Idag är grunden för systemen som underhåller informationsförsörjning, gränssnitt och leverans av data på väg att förändras. Informationsdatasystemen som biblioteken använder håller i allt större utsträckning på att integreras med de medieresurser som systemen hanterar. Tidigare fyllde biblioteken katalogerna med innehåll själva, idag följer data med systemen i s.k Knowledge bases. Biblioteksdatasystem och media integreras i världsomspännande system där bibliotek och slutanvändare tillsammans berikar data – både genom att lägga till metadata, genom data som uppstår i användningen av systemet, och genom interaktionen med andra system. Principdiskussionen om hur vi betraktar äganderätten till data och flytt av data har därför aldrig varit viktigare. Här förefaller det viktigt att biblioteken agerar samlat och noga överväger system från leverantörer som kontrollerar metadatat för våra informationsresurser.

Fortsättning lär följa …