Magnus Ilvered på Högskolebiblioteket i Jönköping tänkte intensivt kring möjligheterna för högskolan och biblioteket att synas i spel. På hans initiativ skapade bla a Högskolan i Jönköping en karaktär i Project Entropia i syfte att marknadsföra skolan. Jag gjorde något memory-spel och ett wheel of fortune som användes vid ett par tillfällen för att locka studenter att närma sig biblioteket vid introduktioner och öppet hus. Jag minns att jag letade febrilt efter någon förlaga till spel för utbildningen. Alltså typ någon form av quiz som man kunde ta. Det fanns några exempel, men inget som i sig var så lockande att man kunde tänka sig att folk frivilligt skulle vilja använda dem. Idag tror jag allt det där är glömt och begravt (men inte Magnus givetvis!).

I alla fall. En av sakerna som man tog upp på CIL det året handlade om hur man skapar engagemang kring ett spel. I princip kommer jag ihåg att några av de starkaste motivationerna handlade om att synliggöra sociala relationer, att få erkännande och att få en positiv känsla. Mina kunskaper i ludologi är ganska grunda, men det verkade vettigt då och fortfarande. När jag tittar på de enkla Facebookspelen så verkar de verkligen nyttja sociala nätverk, att få utvecklas (levla/xp) och att man tar hand om saker som ger tillbaka något fint.

Häromdagen sprang jag på Lemontree. Ett spel som biblioteket vid University of Huddersfield fått anpassat av Running in the Halls Ltd. (RITH) . Det är gamla studenter och föreläsare vid universitetet som tagit fram spelet och det går ut på att samla poäng.

För varje handling som du gör t ex låna, lämna, reservera, låna om en bok, använda en e-resurs, boka grupprum osv. så får du poäng. Spelet har lite olika badges som man kan låsa upp och så finns det en topplista där man kan se vilka som har mest poäng. Helt klart intressant som koncept att få folk att känna att de får ett mervärde när de använder biblioteket (och i förlängningen universitetets faciliteter). Roligt koncept! Det skall bli intressant att se hur det tas emot av användarna.

Gunnar Sahlin, Jay Jordan (President of OCLC) och Karen Calhoun (VP of WorldCat) hör till de mest prominenta på talarlistan. Jag ser fram emot detta möte och det skall bli intressant att lyssna till en ganska omfattande beskrivning av OCLC:s verksamhet. Min misstanke är att man kommer fokusera en hel del på nyttan med OCLC och att hänga ihop med dem.

Jag har inget emot att hänga ihop med OCLC. Men jag tänker att man kanske måste tänka efter lite. Det internationella meta-data utbytet blir bara mer och mer omfattande. Det förekommer redan idag samarbete mellan KB och OCLC via t ex Virtual International Authority File (OCLC tillhandahåller teknisk plattform) och KB:s bestånd i WorldCat.

Jag är en ivrig förespråkare för att vårt data skall finnas i så många sammanhang som möjligt och OCLC är en aktör som vi inte kan bortse från. Om det primärt handlar om att ge våra användare tillgång till en stor mängd bibliografiska poster verkar WorldCat vara bättre än t ex LIBRIS. Om man bara ser till antalet poster. Men visst är det så att om man ger, så borde man få lite tillbaka och när det gäller att ge tillbaka så tycker jag att OCLC har lite att jobba på t ex anser jag att det är självklart att vi skall ha tillgång till OCLC:s API för WorldCat om vi har vårt bestånd där.

Jag tycker vi borde ha obegränsad tillgång till xisbn-tjänsten och jag tycker att alla bibliotek som hyllar idén om att vi skall trycka ut våra poster till OCLC bör kasta ett öga på Guidelines for the Use and Transer of OCLC-Derived Records.

Det finns en hel del kritiska röster mot OCLC. Nu när de kommer hit för att nätverka så kan det vara ett bra tillfälle att ta del av deras argument och sida. Kanske inte för att de har rätt, men för att nyansera bilden av OCLC som en snäll non-profit organisation som tänker på bibliotekens bästa (vi har ju dessutom en nationell erfarenhet av hur ett företag som tänker på bibliotekens bästa kan utvecklas….).

Tim Spaulding från Library Thing hör till de som tydligt sagt vad han tycker. Läsvärt!

Lars Iselid, Umeå UB, gjorde mig uppmärksam på Jeffrey Bealls kapitel OCLC: A review, som ingick i Radical Cataloging: Essays at the front. Han är ganska bitter och ger helt klart en annan bild av OCLC än den som de själva vill projicera.

Jag tar väl inte direkt ställning för eller emot OCLC. Men jag vill att vi skall ställa krav på OCLC för vårt deltagande i deras produkter, jag vill att vi skall få något tillbaka och jag vill gärna se fler sidor av OCLC än den som de själva framställer. Det hoppas jag att även du vill och så hoppas jag att vi ses i Stockholm om en vecka för lite skön OCLC propaganda.

Alla kan säkert hitta nåt de tycker är intressant.

http://code4lib.org/conference/2008/schedule